Lille julafton

Just nu när jag skriver detta inlägg är det den 23 december, lille julafton. Idag skulle jag jobbat till klockan 18, men de behövde mig inte längre så de skickade hem mig fyra timmar tidigare. Surt som fasen... Men men. Jag har ia alla fall fixat ett exta skift som någon annan ville byta bort.

Appropå jobbet så var det i måndags återigen Luna Bob Awards. God och gratis mat och dryck, och sedan iväg till Jackson’s on George för billiga drinkar innan klockan 7 och biljardspel. Dock blev det inga drinkar för mig eftersom jag åt antibiotika.

Ikväll är det julfest i huset där vi bor. Man ska fixa egen mat och så, och de andra kör på pizza. Jag å andra sidan väljer ett med juligt alternativ, nämligen köttbullar! Visserligen inte så juligt med potatismos och brunsås, men mer juligt än pizza i alla fall...

En rolig anekdot: nu när jag sitter här och skriver med öppen dörr kom en av tjejerna i huset förbi och utbrast: ”Har du smink på dig?! Det borde du alltid ha!”. Nämen tack för det du...

För några dagar sen var vi ute och solade i Victoria Park som ligger ganska nära där vi bor, kanske tio minuters promenad. Och den som vill skämta om att den finns en Victoria Park hemma också, varsågod! Hur som helst, det var riktigt skönt att ligga där i solen och läsa en bok. Så avslappnande och härligt! Känn på den, ni som har det kallt och ruskigt hemma! Och för att göra er ännu mer avis så åkte vi till Coogee Beach dagen efter, det var också jättehärligt! Dock är jag en stor badkruka. Det är skitkallt i vattnet! De som bott här längre säger att det inte blir varmare och förklarar att i Europa är harven lite mer instängda. Australien däremot ligger som en liten plätt i en megastor vattensamling, så vattnet blir inte så uppvärmt. Men jag tycker det är helt okej att ligga i värmen på stranden...

Sedan var det dags att åka till IKEA! Vi tog tåget och promenreade lite. Nästan allt var precis som hemma! Böckerna i bokhyllorna var alla på svenska och såna där smådetaljer man inte räknat med. En svensk flagga vajade bredvid två australiensiska vid entrén. Men en sak skiljde sig åt. Priserna! Visst, det var billigare än mycket annat i Sydney, men en jäkla plastgrej som kostar 3 kronor hemma kostade här 2 dollar. Och så var det med alla varor.

I fredags var jag på Luna Park med några av de som var i min grupp när vi lärde oss de olika attraktionera på jobbet. Vi åker ju gratis, så det är ett bra ställe att spenadera lediga dagar på. Vi hade roligt! Och jag fick äntligen köpa mig en Fairy Floss, sockervadd! Mums!

Nuför tiden får jag som sagt inte så många skift, så efter jul och nyår ska jag försöka hitta ett jobb till. Och nu de senaste dagarna har vi alla varit lediga någorlunda samtidigt. Det hade varit perfekta tillfället att festa på, vilket jag ju inte kunnat göra på evigheter. Men såklart har det inte gått eftersom jag ätit antibiotika. Ingen alkohol är lika med ingen fest. Jag som nykter ogillar fulla främlingar, så jag stannade hemma.

Men ikväll däremot! Nu ska det festas här hemma!

God Jul och Gott Nytt År alla fina där hemma!!!

IKEA

Coogee Beach

På Luna Park

Hälsningar från en liten sjukling

Så då var det väl dags för mig igen att skriva lite här i bloggen! Just nu är jag sjuk och har ont, så kan inte mycket mer än att sitta still. Innan kunde jag inte mer än att ligga ner, så det är ju på bättringsvägen om man säger så. Det är nån infektion i magtrakten. Jag gick till läkaren för andra gången med detta idag och fick ny medicin. Hon sa att den jag fick först brukar funka, men att min infektion gått upp i njurarna, då behövde man minsann starkare grejor! Jag själv fattar inte så mycket av det där, men vad gör det, så länge det blir bra är jag nöjd med att sitta lite pantad vid sidan haha.

Det händer inte så mycket i livet just nu, jag har väl inte direkt nåt att skriva om. Vädret är lite si och så, men hoppas det blir bättre snart. Vilken tur att jag ibland skriver upp i mobilen lite småsaker jag kanske ska skriva i bloggen. Det första som står är: "Ätit världens godaste kiwi". Ja, det stämmer. Men lilla Martina, det blir det väl inte ett blogginlägg av? Nä! Vad står det mer?

En väldigt varm dag när jag slutat jobba på eftermiddagen var det några tjejer i omklädningsrummet som hojtade ut: är det nån som ska med till stranden?!" Först tänkte jag som tråkiga svensson att jag har ju aldrig pratat med de här förr, jag har ingen bikini med mig, jag måste äta middag, jag vet inte vart det ligger osv... Men så hojtade jag tillbaka att jag vill med! Så jag åkte hem för att äta och hämta bikini och frågade helt enkelt hur man tog sig till stranden, inte svårare än så! Sagt och gjort. Sen visade det sig att det var en slags (som de kallade det) city beach. Där var sand och så, men man hoppade i från bryggan (oroa dig inte mamma, där var hajnät). Bara ett problem. Jag är verkligen pisshöjdrädd. Bryggan var 2 meter ovanför vattenytan och vattnet självt var djuptsåinihelvete! För de andra var det självklart att alla skulle ta händer och hoppa i tillsammans. För mig behövdes det tio minuters övertalning. Men, hör och häpna, jag gjorde det! Två gånger till och med. Skrek gjorde jag också. Högt. Haha! Sen satt vi på stranden hela gänget och snackade och drack vars två Corona. Mysigt. Ända tills det började åska. Då gick vi för att leta efter ett ställe att äta. Vi var sugna på stek. Vi letade länge och tillslut blev det en asiatisk variant. Där får man bitar av kött på en stekhet järnplatta med solrosskott (eller vad det nu var för nåt) och äter med pinnar. Annorlunda men gott!

Vad mer står där i listan? "Knäpp man på jobbet". Jaha, det där var ju inget bloggmaterial direkt. Bara nån idiot som riskerade sitt eget barns säkerhet. På tal om jobbet så fick jag ett julkort av en av cheferna. Gulligt att han skrivit till alla anställda inom Rides. För där är mååånga! Även om jag nu hette Jenny i detta kortet. Men jag är van. Jag heter Martina och Jenny och sen jag tappade bort min namnbricka (som kommer kosta mig 10 dollar, surt) heter jag nu även Alice och Diana...

Så en annan dag åkte jag och Denise till stranden och gjorde en liten snö-sand-gubbe. Det var kul! Han fick heta Brian. Vi tog lite bilder då, men de kommer inte visas förrän lite närmre jul.

I söndags mötte vi upp en annan bekant samt hans vänner som kommer från Brasilien för att ha en BBQ. Men vädret var kasst så det blev en kompromiss. BBQ på brasilianskt vis men gjort med spis och ugn. Vi åt med händerna småbitar av kött, jag testade bland annat kycklinghjärtan, och doppade i nåt slags mjöl. Annorlunda men gott! (Igen)

Igår var det Lucia och jag gick till svenska kyrkan och tittade. Det var fint, varmt och trångt som bara den. Det är faktiskt jättesvårt att komma i julstämning här. Dels för att det inte är vinter och mörkt, och dels för att jag inte ser mina nära och kära. Man ser tomtar och julpynt överallt, men det satte de upp redan i oktober, så man har ju blivit lite van vid det. Inga julklappar att köpa, och inga julklappar att längta efter.
Jag satt förresten och kollade på lussevakan på svt play klockan 17.00. Sen halkade jag in på Nobelfestens höjdpunkter också. Härligt. Ja, jag är lite töntig när det kommer till sånt...

Ja, och sen var där inte mer på listan. Nästa ord är "sjuk", och det visste ni ju redan. Idag har jag suttit och försökt tänka efter hur jag vill göra när jag reser. När jag började utifrån den listan jag gjorde på kontoret för ett tag sen saknade jag 2000 dollar för att det skulle gå ihop. Jag måste ta bort nåt. Jag har suttit länge nu och funderat och sökt på internet och grejat. Efter detta saknar jag... närmare 3000 dollar. Skit! Det var ju inte så det skulle bli. Får försöka på nytt lite senare!

By night.

God Jul!

Never say no to panda!

Kom över en rolig videosnutt på YouTube. Jag älskar ju reklam, och denna samling klipp var bara för kul att inte dela!

Julmarknad och Amazing Luna Race

Godmorgon! Här sitter jag ensam på rummet och har precis käkat frukost. Dags för en liten uppdatering tänkte jag!
Nåväl. Jag får väl börja med vad som hände i fredags. En man blev skjuten av polis preciiiis bara över gatan från dörren till vårt hus. Om man vill läsa mer om det kan man göra det här. Polisstationen ligger också precis bredvid, så de var i alla fall nära. De andra tjejerna tyckte nog att det var lite läskigt, men jag brydde mig inte så mycket. Nästan som Malmö tänkte jag.

På lördagen innan jag skulle till jobbet var det en liten julmarknad i svenska kyrkan. Där köpte vi knäckebröd, ett 100 g marabou, julmust och glögg. Det var dyrt. Jag hittade inte nån Kalles kaviar tyvärr, jag saknar det jättemycket! Det kändes lite märkligt att gå på julmarknad i solsken och 26 grader varmt.

Dagarna efter var det ännu varmare, 32 grader i skuggan. Då var det faktiskt inte så kul att jobba, man svettades som fan. Smink är ju bara att glömma i den värmen, man smälter!

En kväll gick fyra av oss som bor i huset ut och spelade biljard, det var rätt kul. Jag försöker fortfarande lära mig hur man gör, men skam den som ger sig! Vi spelade dock bara två rundor, för alla var så trötta.

Jag har haft lite otur med diverse bankgrejer och Telia som jävlas återigen. Tack och lov för mamma som fixar, men innan dess var jag förbannad som bara den. Och vad händer när jag är arg? Jo, shopping!!! Det gör en alltid på bättre humör.

Och vips en dag hade vi strömavbrott. Det blev kolsvart i hela området, men som tur var varade det bara  i några minuter. Det var ett konstigt mörker på nåt sätt. Mycket mörkare än på natten i Sverige. Vet inte hur jag ska förklara det, men det kändes bara jättemörkt. Hmmm.

I tisdags var det Amazing Luna Race. För de som inte sett tv-programmet Amazing Race gick det till så här: vi var 11 olika lag. Alla hade på sig nånting som gjorde att man kunde se vilka som var i vilket lag. Vi hade glitterhattar och halsband. Vi fick utmaningar som man skulle göra innan man fick ledtråden till vart man skulle bege sig härnäst. Första utmaningen var att en i laget skulle hitta ledtråden nånstans i Luna Park. Sen stack vi till McDonalds vid Circular Key eller vad det heter... Där skulle en av gruppmedlemmarna äta en Wheat Bix, en äta en slags chokladkaka med vegemite på (blä), en dricka ett rått ägg (detta gjorde jag) och en annan blåsa upp en ballong tills den sprängdes. Därefter bar det av till nästa ställe. Jag kommer inte riktigt ihåg vart vi var, men här var uppgiften att sjunga YMCA och samla in 2 dollar. När det var gjort fick vi nästa ledtråd. Då bar det av till Bondi junction. Där skulle vi hitta en vit, en blå och en röd bil och fotografera med gruppen. Detta kunde ha blivit riktigt svårt, för i denna stan har folk dille på att bara köra gråa, vita eller svarta bilar. Men vi hade tur och klarade det ganska snabbt. Därefter var det Bondi Beach som gällde. Där var uppgiften ganska svår. Vi har measuring sticks på jobb, som man mäter barnen med för att se så de är tillräckligt långa för olika attraktioner. I denna uppgiften skulle 4 av medlemmarna (jag stod vid sidan denna gång) göra en sandhög tillräckligt hög för att dölja denna. Man fick en spann som hjälpmedel, men man fick inte hämta blöt sand med den, bara vatten. Det tog rätt lång tid att med torr sand och lite vattenplask bygga en så stor sandhög, för det rasade hela tiden. Men tillslut var den klar, och så sprang vi till målet. Vi slutade på niondeplats... Men jag hade i vilket fall hur kul som helst. De som vann fick biljetter till en midddagskryssning. Hade ju inte varit fel...
Efter racet gick vi till Bondi Hotel och åt middag och tog några drinkar. Det började regna och åska som satan, så jag hade ingen vidare lust att åka hem då det är en bra promenad till tågstationen. Så jag var en av de fyra sista att stanna. Jag, 2 olika chefer och en till. Det slutade att regna lagom till att vi skulle gå, och vi drog vidare till en gayklubb. Min ena chef är gay, och jag gillar ju gayställen, så det var roligt! Där var en skitrolig transa som var på scenen och snackade lite då och då, hon var störtskön! Detta stället var i centrum så jag kunde enkelt gå till fots hem.

Annars är det väl inte mycket mer att säga. Jag vet inte vad jag ska göra idag för jag är ledig, men det är ingen annan. Stranden är för långt bort. Jag får väl bara chilla så att säga.
Jag försöker vara inne på Skype så ofta jag kan, men det är svårt för när jag är inne är ni där hemma oftast på jobbet, eller så sover ni. Det har varit svårt att hålla kontakten med alla, men en gör så gott en kan.

Vi tjejer har rätt roligt tillsammans, vi svenska, tokiga och helt fria töser! Livet är vårt och vi lever livet!

Ha det bra så länge!

Jag med fynden från julmarknaden!

Scrambled pancakes och fladdermusbajs

Vad har hänt sen sist? I förra inlägget hade vi precis kommit in på vårt rum. Detta rum ligger i ett ganska stort hus som vi delar med kanske 20 personer. Alla vi träffat är snälla, fastän folk inte verkar veta hur man diskar ordentligt. Det finns ingen uppvärmning i huset, så såhär innan sommaren kommit kan det bli ganska kallt. Det fick vi erfara första natten, då vi inte hade annat täcke än ett lakan. Kallt!!! Och det blir ju inte bättre att dörren som leder ut från köket och upp på takterassen inte existerar. Där är en dörröppning utan dörr helt enkelt. Därför hittade en vilse stackars fågel in i huset en dag också.
Men hur som helst så gick vi till K-mart dagen efter och köpte vars 2 filtar. Det är fortfarande lite kyligt ibland, men jag vill inte slösa pengar på filtar, när sommaren ändå (förhoppningsvis, ta i trä) ska komma snart.

På tal om shopping så råkade jag vid två tillfällen springa förbi riktigt snygga klänningar, och vips hänger de nu i min garderob! Lite shopping får man väl unna sig! I butikerna nu kan man även hitta klänningar som är EXAKT likadana som fanns på H&M i somras. Lite märkligt. Annars finns det jättemånga olika varianter på kläder som använder samma tryck som H&M:s kläder i somras. Men, de där känns ju lite gamla för mig. Det får de som ligger lite efter i modet ha på sig...

K-mart ligger i ett köpcentrum som heter Brodway. Det ligger på gångavstånd från Redfern. På vägen tillbaka när vi köpte filtar såg vi en fladdermus. Den var tack och lov stendöd, men den var massiv!! För att man skulle se hur stor den verkligen var fick Denise ställa sig brevid så man kan jämföra med hennes fot. Hon har lite mindre fötter än jag...

Efter detta firade vi att alla fått jobb. Denise på ett kebabställe (fast idag fick hon ett bättre som servitris på en kryssningsbåt), Simone på ett hunddagis och jag på Luna Park. Ända sedan första veckan i Sydney har vi gått förbi ett ställe som säljer jättefina och dyra tårtor. Då sa vi att när alla fått jobb ska vi köpa en sån tårta och lyxa till det, vilket vi nu också gjorde!

Från en sak till en helt annan: det är fasen inte lätt att hitta tamponger i denna stad! Hemma finns det liksom på apoteket, mataffären, på bensinmacken och kiosken på hörnet. Men här är det nästan som att leta efter gula ärtor på Coles (de finns inte). Men men, den som letar ihärdigt, den finner.

Att laga mat är inte alltid det lättaste. Det saknas en och annan grej i köket, men det är väl det man minns senare och kan skratta åt. Exempelvis när vi skulle göra vår mycket goda maträtt "risröra" med apelsiner, bönor och fetaost så hade vi lite otur. För att göra en lång historia kort så hamnade allt riset i vasken. Det slutade med att vi gick till Domino's Pizza, som ligger precis runt hörnet. Varje tisdag har de extra bra pris på pizzor fick vi lära oss då.
En annan dag fick vi för oss att göra pannkakor. Jättelätt tänkte vi. Men sen när man upptäcker att det inte finns en enda sak i hela hushållet som man kan mäta i börjar man ifrågasätta det där beslutet. Men vi höftade fram en smet. Och det här med köksredskap, eller bristen på det, gjorde det inte lättare heller. Det blev helt enkelt scrambled pancakes. Jag lyckades bara steka de 3 sista normalt. Men skitsamma, det smakade likadant, det var huvudsaken.

På jobbet har det varit lite si och så. En dag blev jag utskälld som satan, men några dagar efter var det roligt igen. I måndags efter jobb var det Luna Bob Awards, där vissa vinner priser för att de varit duktiga. Man fick gratis mat, så jag gick ju såklart dit! Efter man ätit skulle vissa ut och ta ett glas (läs kanna), så jag hängde med. Det var skoj.

Jag och min kanna!

Sen var det dags för utgång igen! Det spelades en låt som jag inte har hört särskilt ofta, vem vet om jag ens lagt märke till den om jag inte blivit introducerad för den bara ett litet tag innan jag åkte? Så jag står där på dansgolvet i min nyinköpta naturvita klänning och upptäcker mig själv skrika med i låten "kick out the epic mother fucker" när verkligen ingen annan gör det. Folk tittade konstigt, men jag brydde mig inte... För er som inte har en aning om vilken låt detta kan tänkas vara, har ni en liten länk här. Vet inte om det är rätt version men ändå... Här spelas för övrigt väldigt mycket svensk musik. Senast idag var det Roxette i mataffären.
På väg hem den kvällen gick vi från Kings Cross till Redfern. Det är en bra bit och jag har träningsvärk nu. På vägen såg jag en possum i Hyde Park, och fick jag nästan fladdermusbajs på mig. Inga läskiga spindlar än så länge.

Bilder kommer upp på facebook nån annan dag, för nu borde jag gå och lägga mig. Godnatt!

Inlägg från vårt eget lilla rum!

Nu sitter jag i vårt nya rum, som ligger i Redfern, typ en kvarts promenad från centralstationen i Sydney. Det känns så skönt att äntligen få packa upp min väska! Har man levt nerpackad i en resväska i en månad uppskattar man verkligen att få vika sina kläder ordentligt. Vi har flyttat runt ganska mycket mellan olika hostel, mest på grund av att de olika ställena hade några nätter lediga här, och några nätter lediga där. Det värsta stället var Westend, det var så äckligt! Asså, kackerlackor överallt, men kackerlackorna var ju inget emot de riktigt äckliga människorna som bodde där. Hur svårt ska det va att slänga sitt skräp i papperskorgen och kanske rent av diska efter sig..? Nä usch. Det bästa hostelet vi var på hette 790 on George, som ligger just på George Street. Där var det rent, man hade sänglampa(!) och inuti skåpen där man kunde låsa in saker fanns där ett eluttag, där man inte ens behövde adaptor. Lyx!

Vi tittade på 2 olika rum när vi letade efter ett mer långvarit boende. Det första var riktigt grisigt, ungefär som Westend. Varför är folk så grisiga där de själv bor?! Så, där gick vi snabbt ifrån, med förhoppning om att nästa ställe skulle bli bättre, vilket det ju också blev! Vi är 3 tjejer som delar på en hyra på 380 dollar/veckan. Det är riktigt billigt för att vara Sydney!

I tisdags, den 6:e, så var det Melbourne Cup. Det är ett hästlopp som tydligen är jätteviktigt i Australien. Jag var på Work & Travel-kontoret just då, och de förklarade för mig att hela Australien stannar upp i 5 minuter och alla slutar jobba för att titta på detta galopprace. Inte gjorde det mig nåt, jag hade inte så mkt att göra ändå, och det var ganska spännade att vara med om en ny grej. Tydligen är det till och med en regelrätt helgdag på sina ställen i Australien. Alla som jobbade på kontoret hade även klätt upp sig, det är tydligen också viktigt. Innan loppet skulle börja fick jag ett glas champagne, och alla som ville slog sig ner vid en storbildsskärm och tittade. De anställda hade alla satsat pengar, så det var spännande att se på.

Vad gäller mina planer på de närmsta månaderna så tror jag att jag stannar i Sydney till mars. Kanske blir det bara tills efter nyår, man vet aldrig. Det beror lite på hur länge jag har jobbet på Luna Park, och hur länge jag orkar jobba där, för det är väldigt ansträngande. Och på tal om det, jag har ju inte skrivit nåt om jobbet. Det kommer i nästa textstycke... I alla fall, jag har suttit ner och funderat på vad jag vill uppleva sen när jag börjar resa. Jag gjorde en så kallad dream map på kontoret, där man la in ALLT man ville göra i en slags kalender, och beräknade hur mycket det skulle kosta. Allt, förutom mat, boende på vissa ställen och shopping skulle det bli 9000 dollar. Behöver jag ens skriva att jag nu sitter och velar mellan vad jag ska ta bort från min dream map? 9000 dollar har jag inte råd med, särskilt inte när inte mat och sånt var inräknat, punkt slut. Men jag tänker inte avslöja vad exakt jag tänkt göra. Det får ni veta när jag har gjort det.

Så, om jobbet alltså. Har jag skrivit om att det var en audition för att få jobbet? Det var det i alla fall, man skulle dansa YMCA, hitta på egen dans, presentera varandra och vara allmänt outgoing. Gick man vidare därifrån skulle man fylla i papper för att de skulle se om man passade in med tider och sånt där. Gick man vidare igen skulle man på intervju. Sen skulle man vänta nån dag, och ifall de ringde skulle man på intervju igen. Alla dessa moment tog typ 5 timmar vardera. Man skulle titta på nån film och vara delaktig i uppgifterna man fick. Men tillslut fick jag jobbet, och jag jobbar inom rides-sektorn. Jag jobbar med karusellerna helt enkelt. Aldrig i mitt liv kunde jag tänka mig att det skulle vara ett så påfrestande jobb! Jag är konstant blåslagen, mitt knä bråkar och min ena vad hugger till när jag anstränger mig för mycket. Men annars är det rätt roligt. Man ska ha maximalt med energi hela tiden och de tycker det är bra om man dansar och hoppar och håller på hela dagen. Det är en kul förändring mot att stå i en nästan tom butik hela dagen. Jag gör säkerhetskontroller och lastar in och ut människor i olika attraktioner. Säkerhetskontroller är det mååååånga fler av än man märker som kund på nöjesfält. Helt galet! Men säkert är det bannemig!

Jag har världens fulaste jobbkläder. Byxorna är för korta och alldeles pösiga. Jag borde ta en bild på det en dag så ni får se så kul det ser ut!

Sist jag jobbade var jag på Tango Train i 8 timmar. Jag slutade 11 på kvällen. Efter rasten stod jag och väntade på att bli insläppt (man måste få klartecken, säkerhetsgrej) och de spelade Gangnam Style för 1000:e gången. Men man ska ju vara ball och lite småknäpp så jag sätter igång och gör dansen. Jag kan den inte så bra, men var verkligen helt inne i det, och så vänder jag mig om och ser en kvinna som plockat upp sin mobil och börjat filma mig! Riktigt pinsamt! Nu hoppas jag verkligen Luna Park får bra reklam genom det, så att det var till nån nytta i alla fall!

De sista dagarna har jag börjat unna mig bättre mat än nudlar. Pengarna bara rinner iväg, men jag blir helt olycklig hela jag om jag inte får äta bra mat. För nån dag sen åt jag till och med en avokado som jag köpte på Paddy’s Market för 2 dollar. Det var det billigaste hitintills. Jag har även unnat mig att äta kött, även om mina rumskompisar är vegetarianer. Vi brukar köpa tillsammans för det är billigare så, men nu behövde jag kött! Och choklad! Jag har väl köpt nästan 800 gram choklad. Men så mycket är det inte kvar mer... Min kropp behöver choklad för att fungera!

På tal om godis, så har jag lokaliserat svenska kyrkan i Sydney. De säljer Marianne-godis, dubbelnougat och massa annat svenskt godis. Visserligen jättedyrt, men nöden har ingen lag! Bra att veta var det ligger när det krisar. De har även hallonkräm och andra matvaror från Sverige. Mums!

Lite festande har det också blivit. Vi hängde med på vårt sista hostels festdag. Där fick man gratis goon (vin i bag in box) och sen gick det en minibuss till King’s Cross och så fick man gratis inträde på en klubb. Det var rätt roligt, men King’s Cross är nog inte min stil. Jag gillar backpackerställenas mer avslappnade atmosfär bättre. Där kan man gå i jeans och platta skor och bara snacka med folk och dansa om man vill. På KC går det inte att snacka med folk, och atmosfären är väl lite sisådar. Men i vilket fall hade jag roligt, och utanför stället stod det nån snubbe som såg ut som nån bombtekniker eller nåt med hjälm och allt. Det var han ju inte, men han hade en skylt på sig där det stod ”Life” och så stod han med en citron i handen. Jag utbrast utan att tänka mig för ”when life gives you lemons, make lemonade”. Han tyckte det var bra sagt och ville jag skulle äta citronen. Det hade jag ingen vidare lust med dock. En bra sak med goon är att när man druckit upp kan man ta påsen inuti och blåsa upp den med luft, och vips så har man en kudde!

De senaste dagarna har varit rätt jobbiga för mig. Jag har inte fått sova ordentligt på jättelänge. Folk i mitt rum (mina rum) har snarkat jättehögt, pratat hela natten, haft fest på rummet och nu senast så satte alarmet igång och man var tvungen att utrymma. Larmet satte igång precis när jag gjorde vid mig för att sova, så jag sprang in på rummet och hämtade min väska med mobil och pass och sen ut. Barndkåren kom med 2 feta bilar och rusade in. Men snart kom de ut igen och jag antar att det var falskt alarm. Och ovanpå alltihopa har jag varit tvungen att jobba och kommit hem vid midnatt, och behövt checka ut på morgonen för vi behövde byta hostel/rum några gånger. Sen har magen krånglat lite också, och det gör det inte lättare att sova direkt.

Annars har jag haft det mysigt, en dag innan jobb gick jag till Luna Park och åkte alla karuseller. Jag fick ett gratis åkband eftersom jag jobbar där.

En dag då jag inte hade nåt att göra träffade jag en vän från CouchSurfing, som är ett community för resande människor. Man kan låna folks soffor, eller bara hjälpa varandra i en ny stad, som var fallet denna gången. Jag träffade en person som heter Thiago och han kommer från Brasilien, men bor i Sydney. Han var väldigt välberest, och kunde mycket om staden. Han visade mig lite olika ställen där man kunde ta fina bilder och vi åt glass. Alltid bra att ha en vän som känner till denna stora stad! Den dagen var den första riktigt varma dagen, och jag brände ju såklart mina axlar. Ser störtlöjligt ut! Jag lyckades till och med få bränna efter handväskans axelrem... Men det gjorde inte så ont, däremot kommer jag fjälla snart!

Vi har tvättat igen, vilket är dyrt. Men vi sparar in pengar på att inte använda torktumlaren. Men detta betyder också att man måste vara extremt uppfinningsrik när man ska hitta plats att hänga upp allt. Sover man underst i en våningssäng kan man använda sängbottnen ovanför och klämma fast kläder i. Är man smart så är man...

Det blev ett långt inlägg... Men ha det så bra så länge!

When life gives you lemons...

Såhär torkar man tvätt

Jag framför Operahuset och Harbour Bridge

Jag och Leffe

Nu sitter jag pa Wicked Travels ena dator (som ar gratis for backpackers) och letar efter en lagenhet eller ett rum att hyra. Darav de uteblivna ringarna och prickarna...
Jag har ansokt massa jobb och fatt ett pa Luna Park. Det ar en liten nojespark precis pa andra sidan om Harbour Bridge. Dar ska jag jobba med attraktionerna. Kolla sa lasen sitter fast och allt sant dar. Ett ganska anstranagde jobb faktiskt. Jag har jobbat 2 dagar dar och vi har varldens fulaste klader! Men skitsamma liksom.
Nu sitter jag och forsoker hitta en lagenhet eller ett rum att hyra in mig pa. Det var inte det lattaste minsann. Men det loser val sig pa nagot satt.
For att fa jobbet pa Luna Park var man tvungen att ga pa audition. Vi fick hoppa, dansa, prata och presentera varandra. Sen de som gick vidare darifran fick fylla i papper. Stamde vi kom vi in pa intervju. Sen var det bara att vanta pa om det skulle ringa 2 dagar senare. Det gjorde de, och da var det dags for tredje och sista steget. Vi alla skulle titta pa filmer som var evigheter langa och sen delta aktivt i diskussioner. Sen fick jag jobbet. De 2 dagarna jag jobbade var 8 timmar langa vardera.
Hmmm vad mer? Just det! Jag ansokte ju massa jobb i affarer ocksa. En av de jag verkligen ville jobba i (Kookai) horde av sig och ville att jag skulle komma pa intervju samtidigt som den pa Luna Park var. Sa jag valde det jobbet som skulle gett mig mest jobbtider. Det sved lite i hjartat faktiskt.
Vi har fatt byta hostel och rum nagra ganger, och jag ar jatteforkyld. Nu bor jag med Leffe och hans 10000 slaktingar. Han ar en kackerlacka forresten. Jag gillar inte Leffe. Inte hans familj heller...
Sa jag hoppas jag hittar ett mer fast boende snart!!!

Surf Camp

Ja, så var vi tillbaka i Sydney från Surf Camp. Det var ett par riktigt uttröttande dagar. Blåmärken, stukningar, sår, träningsvärk utav bara fa-an. Men roligt var det. 4 timmar om dagen hade vi surflektioner, och jag kan verkligen förstå nu varför surfdudes har massa muskler. Det var verkligen utmattande!!! Vi fick helt okej mat, bättre än nudlar i alla fall...
Första dagen var det pissväder. Kallt, regningt, blåsigt och helt störda vågor! Sen blev det bättre, och vi fick ändå nån fin dag. Vattnet var kallt, men så ansträngande som det var blev man varm efter ett tag.
Surfingen i sig var faktiskt riktigt svårt, och för att vara ärlig, så är jag nog inte skapt för det. Eller så behöver jag bara lite mer tid. Men jag lyckades stå upp på egen kraft, det var mitt enda mål, check!
Nu har vi flyttat till ett nytt hostel, för wake up var alldeles för dyrt. Här är riktigt snuskigt och räligt, men det är så backpackerlivet är. Man får vad man betalar för. Vi var 6 pers från work and travel som alla stack till detta hostel, 2 systrar och 3 i ett annat sällskap, och så jag. Vi blev uppdelade, så det föll sig väl naturligt att det blev jag som bor ensam i ett annat rum. Där bor nån tysk och några andra tjejer jag inte mött än. Helt okej, jag är ju bara på rummet när jag sover.

Vi gick till Ripcurl för att hämta vår t-shirt och keps man skulle få från surfcamp, och vi fick en rabattkupong med 20 dollar rabatt om man köpte för 50. Så ja, behöver jag ens säga att jag köpte 2 linnen? Men det behöver jag, jag har inte hunnit tvätta än. Men förhoppningsvis gör vi det idag.

Och gissa vad det blir till middag idag! Jamen juuust det! Nudlar! Men igår unnade jag mig att äta på Hungry Jack´s, som är samma sak som Burger King hemma.

Ah, en sak jag glömt meddela: mitt svenska nummer har inte funkat sen jag kom till Hongkong, det är Facebook som gäller, eller Skype om man vill kontakta mig. Är det kris i Paris (ja, jag använder det uttrycket) så har mamma mitt Aussie nummer.
Nu vet jag inte vad mer jag ska skriva för golvet är hårt, och flyttar jag på mig försvinner Wifi.

Hej hopp, banana boat!

...eller Burger King

Surf Camp Australia

Nudlar, tack!

Hmmm... Dagarna flyger förbi och det har varit mycket att göra. Men jag kan inte riktigt minnas vad! I torsdags (tror jag det var) var det utlovad gratis BBQ här på hostellets egen festvåning. Den bestod av 2 orostade rostebröd och en vidrig korv med lök och ketchup. Besviken!!! Så vi blev inte mätta direkt. Då gick vi för att köpa mat på McDonalds eller Burger King(som heter Hungry Jack, eller nåt sånt, här). En annan tjej som jag inte riktigt känner skulle lämna CV på en bar och vi tänkte att vi kan ju följa med, det var ändå på vägen. Så vi stod utanför, men skulle tydligen in, för in kom vi och fick massa gratis drinkar och nån slags köttpaj. Hej och hå, vi blev mätta gratis ändå!
Fixat simkort, kollat runt lite i området, i lördags var vi på Bondi beach, idag på Sea Life (Sydney aquarium).
Sydney har världens tredje sämsta transportsystem. Ja, det kan jag intyga!!! När vi åkte till Bondi gick det snabbt, en halvtimme med buss. Hem däremot... Vi gick från stranden och tog en liten promenad bortåt. När vi väl hittade bussen stannade typ ingen! Så i 3 timmar promenerade vi. Tills vi kom till en hållplats där bussen inte var full längre och lät oss hoppa på. Jippi...
Lite partajande har det också blivit, för de få kuponger på gratisdrinkar vi fick.
Mötet på Work and Travel-kontoret var i fredags, mycket info! Det mesta gick in genom ena örat och ut genom det andra.
Ja, det är inte så sammanhängande det här, men lite så är det i hjärnan nu.
Maten är av ekonomiska skäl inte det godaste direkt. Igår och i förrgår blev det nudlar. Idag fick vi ägg av några andra tjejer, och majskolvar var billigt i affären, så söndagsmiddagen blev kokt ägg med majs. Yummy.

Och på tal om pengar... I sydney är det svinigt dyrt. Så, min tanke är faktiskt att lämna Sydney efter surf camp. Till Brisbane, TROR jag. Det är inte superenkelt att få jobb, men det är billigare att vara arbetslös i Brisbane än här... Jaja, det löser sig väl.På måndag efter surf camp ska jag prata med den som hjälper en med sånt. Han har säkert några bra tips. Åh, just det, måste skriva klart mitt CV också...
Och för er som undrar, vilket ni inte gör, men ändå... urinvägsinfektionen är sakta på väg bort, det blir bättre.

Idag hittade vi ett billigare hostel som vi ska bo på efter surf camp, fredag-söndag. Dessa fyra nätterna var ju inkludernade, men här är dyrt att bo annars. 25 dollar istället för typ 35.
Hmmm. Det var vad jag kunde komma på att skriva nu. Hej så länge!

Bondi beach

Sea Life

Skylt i hostellets kök

Snabbis i Hongkong.

Nu sitter vi här, en som jag träffat förut och i stort sett hängt med under resan so far, och två till från work and travel. Jag får skriva snabbt innan wifi försvinner, den är väldigt opålitlig.
Resan till sthlm gick bra, vi åt god lunch i stan, åkte massa buss och hade trevligt.
Från Stockholm till London var sådär, efter 12 timmars "resande" var jag redan sviiintrött och började känna mig sjuk, ajajajaj så typiskt mig! Urinvägsinfektion, jamen tack...! Då fick jag lite panik, hur ska jag klara en resa på 11,5 timmar med ständig kö till toan!? Men jag köpte massa dricka på flygplatsen, tog värktabletter och har spenderat hela natten med att bli serverad apelsinjuice. Inte fy skam. Nu mår jag bättre.
Resan var ganska guppig, och man skulle sitta ned med bälte typ hela tiden... Lite tradigt var det när jag stod i kön till toan, kissig som jag var, blev ombedd att nu ska man sitta ner och ta bältet på sig. Då fick man knpia ihop minsann. Så nu känns det i hela kroppen att det gungar.
Nästa resa är på 9 timmar, men jag känner mig lugn inför den.
Vi har nu borstat tänder och sådant. Nice!
Ehm ja. Det får bli uppdateringen för den här gången. Tjohej!

Imorgon!

Imorgon smäller det! BOOM BOOM POW! Magen är alldeles bubblig, men samtidigt har jag inte greppat det än. Det är så stort på nåt sätt, för lilla mig som aldrig varit utanför Europa.
Klockan 7 imorgon bitti åker vi (jag, mamma och pappa) hemifrån. Då åker vi till Stockholm och lunchar och säger hejdå. Sen vid halv sju på kvällen går planet mot London. Sen från London till Hongkong och från Hongkong till Sydney. 

Men nu är jag trött-men-kan-inte-sova. Så jag ska lägga mig och spela spel, fast jag egentligen borde skriva klart mitt cv. 

Kanske borde skriva nåt om helgens fest och så vidare? Eh, kan väl säga att det var en lyckad fest, och jag fick bland annat 1,7 kilo choklad. Gotte! Och såklart världens finaste tårta! 

GONATT.

Så cool, så god!

En vecka!

Ja tänk, TÄNK, att nu är det bara en vecka kvar! Sju ynka dagar till jag sitter på ett flygplan!!! Eller ja, flera stycken faktiskt, men det är bagateller. Jag måste börja packa!!! Och skriva ett CV.
Det känns faktiskt riktigt bra nu, att jag ska få komma iväg! Innan var jag lite ledsen över de personer som kanske inte skulle finnas kvar när jag kommer tillbaka. Gör de inte det förtjänar de inte mig heller, det är en nyttig utrensning kan man väl säga. Jag ska inte spilla energi på det nu. Vänner som betyder något försvinner inte. Så länge det inte händer nåt förstås... en olycka eller så. Då är det ju jävligt tragiskt... MEN! Nu ska vi inte tänka på det, för som sagt, om sju dagar sitter jag på ett flygplan! Mitt livs äventyr ligger för mina fötter. WIII!

Och på torsdag ska jag träffa en de jag ska flyga med på en kaffe. Det ska bli kul att prata lite om vad man kan göra där osv. Det blir lite mer verkligt att vi ska iväg då på nåt sätt.

Reklamsnack

Så jag satt på bussen till jobbet i morse, och jag kom på mig själv med att sitta och nynna på "Saken är biff med Eriks bea, lyxa till det nu på fredaag. Man kan inte äta utan Eriks såser. Tackarrrrrrrr". Nu vet jag inte de exakta orden, men någorlunda. Ni som hört det nynnar säkert likadant när ni läser det. Det slog mig att en ganska simpel och tråkig reklam faktiskt kan vara ganska slagfärdig, den behöver inte alltid vara nyskapande eller dramatisk. Fast det beror väl på vad man marknadsför. Jaja, i vilket fall är såserna grymma.

Men så läste jag om en annan serie reklamfilmer som väckt ganska mycket uppmärksamhet för att de är väldigt dramatiska. Och i detta fallet skulle jag absolut säga att det är nödvändigt. Det är Australian Transport Accidents Commission (TAC) som beställt reklamen (eller vad man säger). Jag, som nyss har tagit mitt körkort och fortfarande inte är helt 100 i trafiken, blev ganska tagen av det. Lägger upp en av filmerna. Ta't lugnt därute!

Händelserika dagar

Händelserik vecka! Mysig och lite smått förvirrande middag, jobb, fikor, födelsedagsmiddag, pappa trillade ner från en stege och fick åka in till sjukhuset, kanelbullens dag, vaccination, mamma och jag blev påkörda bakifrån så nu är nacken väldigt öm, fick och översatte arbetsbetyg och familjemiddag.
 Puh!!

Snodde bilden från Facebook.

Wassup

Mmm vad har hänt sen sist? Christine hade födelsedagsfest, och det var roligt. Det var så skönt att gå ut och kunna känna sig fin, och allt det där, igen. Det var så längesen. Ibland behöver man lite ego-boost.
Sen var det avskedsmiddag för Malin, som ska på äventyr på sitt håll. Fondue och tobleronemousse till efterätt. Snacka om att man blev mätt allstå. Man skulle säkert kunna föda ett afrikanskt barn i ett år med alla de kalorierna...
Sen var det dags för lite mindre kul saker. Sprutor! Åh, asså dessa sprutor gör så jävla ont. Jag kan inte förklara hur ont det gör utan att gå in på vad det är för några, men det pallar jag inte.
Anyway... Just nu pågår en spännande kamp mot min otur. Jag försöker hitta två stycken sladdar med mikrofon som man kopplar in i datorn så man kan prata över Skype när jag är borta. Jag har en sån redan, men ska det va så himla svårt att få tag på två till?
Nä, nu lockar tv:n mer än att blogga, bye.

Tobleronemousse, mums!

Torsdag.

Jaaa... Idag är det torsdag. I tisdags var träffade jag Martina och vi såg världens sämsta film: The Cabin in the Woods. Se inte den. Först trodde man den var läskig, som de sanna kycklingar vi är, men nä nä nä... Men vi hade ju såklart trevligt ändå.

Igår var det lasagnelagande som stod på schemat, gott! Trevligt sällskap där med.

Ja, detta var väl världens tråkigaste lägesrapport, men skitsamma, jag har inget bättre för mig, och den som läser detta verkar inte ha det heller haha!

Nä, se den inte.

Jag får väl säga tack till Josefine som visade idéboken för mig. För nu har jag kollat igenom ALLA 51 avsnitten.

Friday på en måndag

Ojojoj hjärtat bankar idag! Nu börjar det verkligen närma sig! Nu är det officiellt att jag ska iväg (innan var det inte alla som visste minsann). Jag är riktigt nervös faktiskt. Lilla, lilla jag ska ut i stora, stora världen. Hur ska det gå? Nerverna blir ju inte heller lugnare av att jag nyss hade en kund som bara talade engelska med australiensisk dialkekt, och jag kunde bara inte hålla en konversation. Jag bara stod där och "ööh I like this one, it is nice, ööh yes". Sen tystnad. Kass försäljare med andra ord!
Men jag försöker lyssna på Sofis kloka ord från igår när vi åt middag på Friday's. Det var riktigt gott som vanligt vill jag tillägga. Det kommer gå bra, på ett eller annat sätt.

Aaah vad gott det var med lökringar!

Ica

En liten hyllning till Icas reklamer. Rätt roligt faktiskt.

Getter

Nu till nåt lite roligare! Detta visar väl vad jag har för humor, men jag blev introducerad för dessa väldigt roliga klipp igår. Aaah det är så kul!

Ingen ork

Nää, jag har verkligen inte haft nån ork till denna bloggen. Men jag kan ju komma med en liten nyhet, nämligen att jag nu tagit körkort! Äntligen! Nu ska all återstående energi läggas på jobb, människorna runtomkring mig och att förbereda inför resan. Jag är väl lite lost där. Jag som brukar vara ett kontrollfreak ska alltså kasta mig ut i världen, till en plats där jag väl egentligen inte hör hemma. Solallergiker (eller allergisk mot det mesta), har noll lokalsinne, och jag är en förvirrad människa i allmänhet. Hur ska jag klara mig? Det får gå, helt enkelt.
Jag vet inte riktigt vad jag har kvar att förbereda. Ska jag boka fler nätter, hur gör man ett CV därborta, vem ska man träffa, ska jag våga åka själv till olika ställen om ingen följer med, hur går det med mitt visum, vad ska man ha med sig? Bla bla bla blaaaa. Jag orkar inte. Jag väljer nog att inte tänka så mycket på det än, och umgås med mina fina vänner och bekanta så länge.
Det är kanske lite dumt, men i mitt huvud har jag redan planerat hur det mesta ska bli. Det är dumt för man kan ju inte planera saker man inte har fullständig kontroll över. Jag vill hit och dit, och när jag kommer hem vill jag göra det och det. Det enda man kan göra är att försöka, och hoppas på det bästa.
Nu låter det kanske som att jag inte vill åka, men tvärtom, det ska bli jättekul och det kommer nog vara bra för mig. Men samtidigt kan man inte låta bli att tänka på allt man missar. Lille Theo kommer ha blivit stor när jag kommer hem, jag kommer missa hans första julafton och ettårsdagen. Andra personer har kanske glömt mig eller hittat nån att ersätta mig med. Det är en sorglig tanke, men risken finns ju, och det är en risk jag måste ta.
Nu börjar det dock närma sig, och jag vill inte slösa min tid på att oroa mig över saker jag inte kan påverka. Jag vill ta till vara på allt jag har, och sen kunna ta till vara på allt jag får i Australien.
Aah, nu fick jag tömma hjärnan lite!

Jag har också äntligen bokat in en avskedsfest. Det kommer bli kul.

Woopsie..

Herrejävlar vad jag har missat att uppdatera!! Jag har inte haft ork och tid helt enkelt. Så vad är nytt? Tja, jag och Emelie var i Budapest några dagar och sen klarade jag teoriprovet. Bilder från resan kommer nog när jag fått alla bilder. Och just det! Vi var ju några stycken på tivoli i Köpenhamn också!
Det här får bli ett tråkigt inlägg utan några bilder.

Dop

Så var det dop för lille Theo igår! Hela veckan har väl varit mer eller mindre en förberedelse för detta. Så tidigt på morgonen bar det av till den lilla strandkyrkan här i Bunkeflostrand. Jag skulle läsa någon text och var ganska nervös, men äh, det var väl ingen som lyssnade ändå... Sen hem till oss för festligheter som varade hela natten.

Faddar, föräldrar och präst.

Lille du, vad gör du med mig? Du är det enda barnet jag tycker om, och dig älskar jag.

I kyrkan sjöng vi ju psalmer. Jag kommer aldrig att glömma hur du såg mig i ögonen och var glad när vi sjöng  "Du vet väl om att du är värdefull". Från början till slut. Om man tar bort Gud-grejerna, vilket i och för sig inte är så mycket i den visan, så var det som att jag sjöng rakt från hjärtat. Det gjorde mig faktiskt lite tårögd.

En mysig stund

Lite tjuriga tankar...

Ibland har man sina dagar då allt känns konstigt. Lite ångestladdat. Antagligen är det för att jag är så vansinnigt trött idag. Min fasansfulla nackvärk höll mig vaken precis hela natten...
Men varför är det så ibland att man bara känner den komma krypande? Man blir så trött på saker som man oftast kan skaka av sig... Man tar åt sig av folks avsiktliga eller oavsiktliga gliringar. Varför ska man ta åt sig av personer som man inte riktigt känner? Jag har ju så många underbara människor runt omkring mig som älskar mig för den jag är. Skitsamma vart jag bor, hur jag ser ut, om jag har smink på mig eller inte, om jag skrattar åt mina egna skämt eller beter mig lite omoget ibland.
Förövrigt tycker jag inte det nödvändigtvis klassas som omoget att man gillar Spice Girls, snarare är det att man lärt sig av det liv man levt hitintills. Men det var bara ett sidospår...
Jag vill inte låtsas vara nån annan. Jag tänker inte slösa bort mig själv på nåt där jag inte får vara lite ful ibland eller knäpp i huvudet ibland. Och lite tjurig, som idag.

Här är lilla jag i bubblet i trädgården.

Toker

Åh lille Theo, du ser så rolig ut på denna bilden! Väldigt lik Toker måste jag säga! Jag kommer sakna dig när jag åker ditt lilla charmtroll!

Effektivisera mera

Ojojoj vad denna dagen varit effektiv! Efter några dagar med absolut minimal sömn fick jag inatt sova riktigt skönt. Jag är i full gång med att rensa ut massor från mitt rum, och det är välbehövligt! Men man kan hitta roliga saker också, idag hittade jag 500 kronor och 30 euro, inte så påkigt.
Jag har också hunnit göra doppresenten till Theo idag, en platta i lera med hans fotavtryck och så. Men det där var svårare än jag trodde! Jag och panduro har nog olika uppfattning om vad lättarbetad betydde... När jag väl var klar hade jag lera över hela mig... Från axlarna till fötterna. Och lille Theo bara totalvägrade att veckla upp sina tår.
Och så fick jag mitt paket från BeautyBay, yay!
Sen var mästerkocken framme igen och lagade hemmalagad falafel (jaa, igen!) och det är ju så vansinnigt gott! Nu kommer folk få lida av att jag luktar vitlök i flera dagar. Mohaha!

Och till sist, jag äter jordgubbar från trädgården. De är så söta och goda!

Ser fram emot att få testa allt!

Statoilreklam

Aaaahahahaha! Jag älskar humorn i denna reklamen! Tog några sekunder innan jag fattade men sen skrattade jag högt!

Midsommar

Ja, så var det midsommar idag. Det får man väl fira med en fin liten IKEA-reklam? Rätt gammal vid detta laget, men samtidigt rätt kul.

Nu är det ju inte direkt såhär jag firar min midsommar... Först jobb, sen blir det att äta lite och umgås med vänner. Sen vet man aldrig vart man hamnar. Men glad midsommar allihopa!

Orofluido

Min borste gick ju som bekant sönder, och då fick jag rekommendationen om att testa Tangle Teezer. Så hittade jag hemsidan beautybay.com. Åh men varför har ingen sagt till mig det här innan? Så mycket billigare att beställa därifrån, och gratis frakt. Så när jag ändå var igång köpte jag lite till... (som om plånboken inte fått lida nog efter att jag köpte klänningen jag ska ha på dopet...)
Har inte hört talas om Orofluido förut, men tänkte testa deras Sahara spray. Den verkade bra, men får återkomma med resultat.

Praliner och te

Igårkväll hade jag en riktigt mysig liten stund. Jag älskar choklad och te! Ååh så gott det var. Jaja, nu kanske det är meningen att man ska tänka på att jag inte varit och tränat på tre veckor, men jag är faktiskt inte frisk. Och sanna mina ord: JAG ÄR HELLRE FET OCH LYCKLIG ÄN SMAL OCH OLYCKLIG. Choklad gör mig lycklig. Vem vet, kanske gör jag den där lilla tatueringen en dag lite halvt spontant sådär...

Multitasking?

Badrummet är nog inte det rätta stället för multitasking.

Scenario ett: står du med munskölj i munnen och samtidigt donar med toner med en bomullspad, tryck inte för hårt när du närmar dig kindpartiet. Då riskerar du att spruta ner hela spegeln med munskölj...

Scenario två: tanken om att borsta håret snabbare än blixten och packa väskan (slänga puderdosan från badrummet ner i väskan) är inte heller bra. Borsten kommer glida ur handen, och den kommer gå i tusen bitar...

Nytt från TedTalks

Jag lyssnade på denna föreläsningen på deras hemsida. Det var rätt bra sagt faktiskt. Jag gillar ju TedTalks!
Hittade inte den på tuben, men lägger upp länken istället.

Länk

hundräddning

Tyckte det här var ett lite gripande klipp:

Coca Cola

Jag älskar Coca Cola!

Jag vill bara skriva av mig lite

Idag hade jag en shoppingdag (eller det är väl igår vid det här laget). Handlade mest presenter faktiskt. Men det spelar mindre roll...
Så jag var på väg från Triangeln. Plötsligt ser jag en silverfärgad bil köra fruktansvärt fort, jag står precis där vägen svänger och känner att han kommer inte klara av att svänga i den hastigheten. Jag trodde att han skulle köra rakt in i mig först, så jag slänger mig in bakom en cementpelare. Det var så märkligt, för min hjärna tänkte "SHIT MÅSTE FLYTTA MIG" men kroppen bara stod kvar i vad som kändes en evighet. Men till slut gjorde jag i alla fall det, och jag ser bilen köra förbi. Och Pang! (fast jag minns faktiskt inga ljud mellan att jag hoppar bakom stolpen och typ en minut efter jag fattar vad som hänt...) Jag ser en människa flyga i luften kanske 10 meter från mig. Fast min hjärna är så fruktansvärt seg vid det här tillfället. Jag tror det är en docka. En sån där de har i Myth Busters. Helt lealös. Armar och ben särade och det ser livlöst ut. Benen upp, huvudet ner. Jag tänker, vad gör en docka här? Nästa tanke är att det är en medpassagerare som hoppat ur bilen för att sticka. Återigen vet jag inte alls vad min hjärna håller på med. Hur skulle den personen kunnat flyga på det sättet? Sen ser jag cykeln ligga mitt i vägen, och kroppen till höger, in mot trottoaren. Då fattar jag! Han har kört på en cyklist!!! Nu kommer ljuden tillbaka. Folk rusar fram bakifrån mig, och någon från iTrim. Jag och en man står stilla, många går fram och plockar fram mobilen för att filma/fota. Det gjorde mig illamående. Mannen, som liksom jag såg olyckan, hamnar i nåt chockartat läge (det gjorde jag med). Jag blir helt tyst och fryser till. Han står och gör massa ljud som jag inte kan förklara. Vi har väl olika sätta att hantera det på... Det tar ett tag innan jag fattar situationen. Jag minns att jag inte orkar vara i kaoset som utbryter, och jag klarar bara inte av att höra mannens ljud. Jag måste gå. Nu i efterhand har jag sjukt dåligt samvete att jag inte stannade kvar. Men sen så hade jag inte kunnat hjälpa till så mycket, jag är ju ingen läkare direkt. Men jag kunde ju stannat kvar för mannens skull. Eller hade min panik gjort hans panik värre? Jag vet inte...
Jag skakar. Fiskar upp min mobil och bestämmer mig för att pappa måste köra och hämta mig. Jag skulle ringa hem, men jag kunde inte komma ihåg numret! Jag glömde till och med hur man söker efter nummer i mobilen. Men så ser jag pappas mobilnummer i listan över senast ringda. Jag ringer men minns inte direkt vad jag sa. Vi bestämmer att han hämtar mig vid stadsbiblioteket. Jag börjar gå. Några småglin frågar skrattandes om det är nån ny som blivit skjuten, och jag svarar bara att de vill inte veta vad som hänt. Jag tror jag blev arg där. Nu minns jag inte nåt på kanske fem minuter. Jag går till och med vilse! När jag fattat var jag var igen ringde jag Emelie. Jag kommer inte ihåg mycket av det samtalet heller. Sen kommer jag på att det kanske var dumt att gå därifrån, så i paniken ringer jag Ninni (hon har koll på såna här saker) för att fråga om det var okej. Minns inte riktigt det samtalet heller. Sen är pappa framme och vi kör och köper saker så jag kan göra tårta. Och jag bölar.



Mycket detaljer har redan försvunnit ur mitt minne, det är så märkligt. Hjärnan kan tro massa saker, och sen ta lång tid på sig att inse vad som hänt. Sen bestämmer den sig för att glömma andra saker. Jag fattar ingenting... Men de tre bilder som visas som en film i mitt huvud är föst när den silverfärgade bilen kör rakt emot mig, sen när mannen flyger i luften, och sen när han ligger helt still i en hög på marken. Minns till och med hans frisyr. Som tur är hade han ansiktet bortvänt från mig.


Men för allt i världen, tro inte att jag gör mig till ett offer nu. Jag har livet i behåll, jag förlorade ingen, jag blev inte skadad. Jag ska fan inte klaga över nåt skit. Men det var riktigt hemskt att se en människa dö på det sättet, en människokropp ska liksom inte se ut sådär. Jag behöver bara få skriva av mig lite.

Och nu är jag förbannad. Så jävla onödigt. Fy fan stackars hans familj. Helt plötsligt finns han inte mer. Tänk om man kunde vrida tillbaka klockan och gjort punka i hans cykel så han blivit 20 minuter sen eller nåt. Vad vet jag...


http://www.sydsvenskan.se/malmo/en-dod-efter-biljakt

Surf Camp Australia

Vissa dagar längtar man väldigt mycket efter att få åka iväg, och då fördriver jag tiden med att sitta och kolla på såna här videos. Jag blir ju hur sugen som helst på att göra det här, att lära mig surfa!

Detaljer

Det är detaljerna som gör det, och jag gillar denna nyheten. Fint!

Tankar om Godismonstret?

Kommer ni ihåg den här läsken? Värsta innegrejen på alla skoldiskon man hade när man var liten. ALLA älskade den, den var supergod och man blev blå på tungan. En sån där och en liten chipspåse, och genast blev man poppis. Hade man pengar till såna där sura snören också så var man discots coolaste unge.
Tänk dig att du skulle få dricka den läsken igen. Men vad hade hänt om du upptäckt att du inte alls tycker om den längre? Var den inte så god egentligen, eller har de läsksorter man druckit efteråt bara varit mycket bättre? Var det hjärnan som spelade en ett spratt? Guud vad man hade blivit besviken. Nåt man har önskat att man kunde få smaka igen blev helt plötsligt ingen höjdare. Vad ska man nu definiera som världens bästa läsk liksom... Var det kanske bra att man insåg att det inte alls var så bra, så man slipper gå och längta, eller var tanken om världens bästa läsk bättre, fastän det bara var en fantasi? Fast jag är övertygad om att jag ändå hade fortsatt att dricka den om jag fått chansen, som om att man hoppas på att kanske, kanske är den ändå väldens bästa läsk. Jag menar, den ser ju vansinnigt häftig ut om man tittar på den.
Kan ju lika väl vara en film man såg för längesen, eller den där asgrymma karusellen på det där tivolit, eller vad som helst. Poängen är den samma.

Coolaste prylen

Omg jag vill haaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

från Baku till Sthlm

Oh yeah! Vi vann! Jag har blivit en riktig schlagernörd, men det kan jag leva med.
Men jag fattar inte att Norge kom sist, de förtjänade faktiskt mycket mer poäng... England borde som vanligt komma sist. Italien, har ni ätit möglig pasta eller? Det var det enda landet vi inte fick några poäng av alls.
Men nästa år får jag försöka se Eurovision från en annan kontinent.

Småfolk

Ibland händer det saker man inte riktigt förstår. Jag, som är som jag är och inte är speciellt förtjust i de små människorna. Nej, inte dvärgar. Barn! Jag har aldrig gillat barn, någonsin. Högljudda, smutsiga och olydiga. Men vad har hänt? Vem är det nu som har bebisbilder i mobilen, och till och med kan le till ett barn som sjunger bä bä vita lamm på bussen? Fast rätt många är fortfarande odågor...
Men vad är det då som har hänt som ändrat ett sånt inbitet beteende? Jag skyller på Theo. Min lilla gullesnuttiga brorson (amen vad hände där nu då?! Jag hatar ju bebisspråk). Jag vet inte exakt hur det gick till, men han är så söt, och mitt hjärta går i tusen bitar när han darrar sådär på underläppen.

Det där gjorde faktiskt rätt ont! Om du är så här stark 6 veckor gammal, hur stark är du då om 6 veckor till?

Tänk att jag kommer resa bort i ett år och missa så mycket... Men jag måste faktiskt leva mitt liv ändå. Synd att de växer upp så snabbt bara.