Inlägg från vårt eget lilla rum!

Nu sitter jag i vårt nya rum, som ligger i Redfern, typ en kvarts promenad från centralstationen i Sydney. Det känns så skönt att äntligen få packa upp min väska! Har man levt nerpackad i en resväska i en månad uppskattar man verkligen att få vika sina kläder ordentligt. Vi har flyttat runt ganska mycket mellan olika hostel, mest på grund av att de olika ställena hade några nätter lediga här, och några nätter lediga där. Det värsta stället var Westend, det var så äckligt! Asså, kackerlackor överallt, men kackerlackorna var ju inget emot de riktigt äckliga människorna som bodde där. Hur svårt ska det va att slänga sitt skräp i papperskorgen och kanske rent av diska efter sig..? Nä usch. Det bästa hostelet vi var på hette 790 on George, som ligger just på George Street. Där var det rent, man hade sänglampa(!) och inuti skåpen där man kunde låsa in saker fanns där ett eluttag, där man inte ens behövde adaptor. Lyx!

Vi tittade på 2 olika rum när vi letade efter ett mer långvarit boende. Det första var riktigt grisigt, ungefär som Westend. Varför är folk så grisiga där de själv bor?! Så, där gick vi snabbt ifrån, med förhoppning om att nästa ställe skulle bli bättre, vilket det ju också blev! Vi är 3 tjejer som delar på en hyra på 380 dollar/veckan. Det är riktigt billigt för att vara Sydney!

I tisdags, den 6:e, så var det Melbourne Cup. Det är ett hästlopp som tydligen är jätteviktigt i Australien. Jag var på Work & Travel-kontoret just då, och de förklarade för mig att hela Australien stannar upp i 5 minuter och alla slutar jobba för att titta på detta galopprace. Inte gjorde det mig nåt, jag hade inte så mkt att göra ändå, och det var ganska spännade att vara med om en ny grej. Tydligen är det till och med en regelrätt helgdag på sina ställen i Australien. Alla som jobbade på kontoret hade även klätt upp sig, det är tydligen också viktigt. Innan loppet skulle börja fick jag ett glas champagne, och alla som ville slog sig ner vid en storbildsskärm och tittade. De anställda hade alla satsat pengar, så det var spännande att se på.

Vad gäller mina planer på de närmsta månaderna så tror jag att jag stannar i Sydney till mars. Kanske blir det bara tills efter nyår, man vet aldrig. Det beror lite på hur länge jag har jobbet på Luna Park, och hur länge jag orkar jobba där, för det är väldigt ansträngande. Och på tal om det, jag har ju inte skrivit nåt om jobbet. Det kommer i nästa textstycke... I alla fall, jag har suttit ner och funderat på vad jag vill uppleva sen när jag börjar resa. Jag gjorde en så kallad dream map på kontoret, där man la in ALLT man ville göra i en slags kalender, och beräknade hur mycket det skulle kosta. Allt, förutom mat, boende på vissa ställen och shopping skulle det bli 9000 dollar. Behöver jag ens skriva att jag nu sitter och velar mellan vad jag ska ta bort från min dream map? 9000 dollar har jag inte råd med, särskilt inte när inte mat och sånt var inräknat, punkt slut. Men jag tänker inte avslöja vad exakt jag tänkt göra. Det får ni veta när jag har gjort det.

Så, om jobbet alltså. Har jag skrivit om att det var en audition för att få jobbet? Det var det i alla fall, man skulle dansa YMCA, hitta på egen dans, presentera varandra och vara allmänt outgoing. Gick man vidare därifrån skulle man fylla i papper för att de skulle se om man passade in med tider och sånt där. Gick man vidare igen skulle man på intervju. Sen skulle man vänta nån dag, och ifall de ringde skulle man på intervju igen. Alla dessa moment tog typ 5 timmar vardera. Man skulle titta på nån film och vara delaktig i uppgifterna man fick. Men tillslut fick jag jobbet, och jag jobbar inom rides-sektorn. Jag jobbar med karusellerna helt enkelt. Aldrig i mitt liv kunde jag tänka mig att det skulle vara ett så påfrestande jobb! Jag är konstant blåslagen, mitt knä bråkar och min ena vad hugger till när jag anstränger mig för mycket. Men annars är det rätt roligt. Man ska ha maximalt med energi hela tiden och de tycker det är bra om man dansar och hoppar och håller på hela dagen. Det är en kul förändring mot att stå i en nästan tom butik hela dagen. Jag gör säkerhetskontroller och lastar in och ut människor i olika attraktioner. Säkerhetskontroller är det mååååånga fler av än man märker som kund på nöjesfält. Helt galet! Men säkert är det bannemig!

Jag har världens fulaste jobbkläder. Byxorna är för korta och alldeles pösiga. Jag borde ta en bild på det en dag så ni får se så kul det ser ut!

Sist jag jobbade var jag på Tango Train i 8 timmar. Jag slutade 11 på kvällen. Efter rasten stod jag och väntade på att bli insläppt (man måste få klartecken, säkerhetsgrej) och de spelade Gangnam Style för 1000:e gången. Men man ska ju vara ball och lite småknäpp så jag sätter igång och gör dansen. Jag kan den inte så bra, men var verkligen helt inne i det, och så vänder jag mig om och ser en kvinna som plockat upp sin mobil och börjat filma mig! Riktigt pinsamt! Nu hoppas jag verkligen Luna Park får bra reklam genom det, så att det var till nån nytta i alla fall!

De sista dagarna har jag börjat unna mig bättre mat än nudlar. Pengarna bara rinner iväg, men jag blir helt olycklig hela jag om jag inte får äta bra mat. För nån dag sen åt jag till och med en avokado som jag köpte på Paddy’s Market för 2 dollar. Det var det billigaste hitintills. Jag har även unnat mig att äta kött, även om mina rumskompisar är vegetarianer. Vi brukar köpa tillsammans för det är billigare så, men nu behövde jag kött! Och choklad! Jag har väl köpt nästan 800 gram choklad. Men så mycket är det inte kvar mer... Min kropp behöver choklad för att fungera!

På tal om godis, så har jag lokaliserat svenska kyrkan i Sydney. De säljer Marianne-godis, dubbelnougat och massa annat svenskt godis. Visserligen jättedyrt, men nöden har ingen lag! Bra att veta var det ligger när det krisar. De har även hallonkräm och andra matvaror från Sverige. Mums!

Lite festande har det också blivit. Vi hängde med på vårt sista hostels festdag. Där fick man gratis goon (vin i bag in box) och sen gick det en minibuss till King’s Cross och så fick man gratis inträde på en klubb. Det var rätt roligt, men King’s Cross är nog inte min stil. Jag gillar backpackerställenas mer avslappnade atmosfär bättre. Där kan man gå i jeans och platta skor och bara snacka med folk och dansa om man vill. På KC går det inte att snacka med folk, och atmosfären är väl lite sisådar. Men i vilket fall hade jag roligt, och utanför stället stod det nån snubbe som såg ut som nån bombtekniker eller nåt med hjälm och allt. Det var han ju inte, men han hade en skylt på sig där det stod ”Life” och så stod han med en citron i handen. Jag utbrast utan att tänka mig för ”when life gives you lemons, make lemonade”. Han tyckte det var bra sagt och ville jag skulle äta citronen. Det hade jag ingen vidare lust med dock. En bra sak med goon är att när man druckit upp kan man ta påsen inuti och blåsa upp den med luft, och vips så har man en kudde!

De senaste dagarna har varit rätt jobbiga för mig. Jag har inte fått sova ordentligt på jättelänge. Folk i mitt rum (mina rum) har snarkat jättehögt, pratat hela natten, haft fest på rummet och nu senast så satte alarmet igång och man var tvungen att utrymma. Larmet satte igång precis när jag gjorde vid mig för att sova, så jag sprang in på rummet och hämtade min väska med mobil och pass och sen ut. Barndkåren kom med 2 feta bilar och rusade in. Men snart kom de ut igen och jag antar att det var falskt alarm. Och ovanpå alltihopa har jag varit tvungen att jobba och kommit hem vid midnatt, och behövt checka ut på morgonen för vi behövde byta hostel/rum några gånger. Sen har magen krånglat lite också, och det gör det inte lättare att sova direkt.

Annars har jag haft det mysigt, en dag innan jobb gick jag till Luna Park och åkte alla karuseller. Jag fick ett gratis åkband eftersom jag jobbar där.

En dag då jag inte hade nåt att göra träffade jag en vän från CouchSurfing, som är ett community för resande människor. Man kan låna folks soffor, eller bara hjälpa varandra i en ny stad, som var fallet denna gången. Jag träffade en person som heter Thiago och han kommer från Brasilien, men bor i Sydney. Han var väldigt välberest, och kunde mycket om staden. Han visade mig lite olika ställen där man kunde ta fina bilder och vi åt glass. Alltid bra att ha en vän som känner till denna stora stad! Den dagen var den första riktigt varma dagen, och jag brände ju såklart mina axlar. Ser störtlöjligt ut! Jag lyckades till och med få bränna efter handväskans axelrem... Men det gjorde inte så ont, däremot kommer jag fjälla snart!

Vi har tvättat igen, vilket är dyrt. Men vi sparar in pengar på att inte använda torktumlaren. Men detta betyder också att man måste vara extremt uppfinningsrik när man ska hitta plats att hänga upp allt. Sover man underst i en våningssäng kan man använda sängbottnen ovanför och klämma fast kläder i. Är man smart så är man...

Det blev ett långt inlägg... Men ha det så bra så länge!

When life gives you lemons...

Såhär torkar man tvätt

Jag framför Operahuset och Harbour Bridge