Kommer ni ihåg den här läsken? Värsta innegrejen på alla skoldiskon man hade när man var liten. ALLA älskade den, den var supergod och man blev blå på tungan. En sån där och en liten chipspåse, och genast blev man poppis. Hade man pengar till såna där sura snören också så var man discots coolaste unge.
Tänk dig att du skulle få dricka den läsken igen. Men vad hade hänt om du upptäckt att du inte alls tycker om den längre? Var den inte så god egentligen, eller har de läsksorter man druckit efteråt bara varit mycket bättre? Var det hjärnan som spelade en ett spratt? Guud vad man hade blivit besviken. Nåt man har önskat att man kunde få smaka igen blev helt plötsligt ingen höjdare. Vad ska man nu definiera som världens bästa läsk liksom... Var det kanske bra att man insåg att det inte alls var så bra, så man slipper gå och längta, eller var tanken om världens bästa läsk bättre, fastän det bara var en fantasi? Fast jag är övertygad om att jag ändå hade fortsatt att dricka den om jag fått chansen, som om att man hoppas på att kanske, kanske är den ändå väldens bästa läsk. Jag menar, den ser ju vansinnigt häftig ut om man tittar på den.
Kan ju lika väl vara en film man såg för längesen, eller den där asgrymma karusellen på det där tivolit, eller vad som helst. Poängen är den samma.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar