Söndag!

Eftersom vissa påpekat att jag skriver i denna bloggen alldeles för sällan tänkte jag nu skriva om gårdagen, en vanlig söndag då jag inte jobbade. Detta blir kanske ett livsutsugande tråkigt inlägg, men så är vardagen, tradig. Och för den delen är det väl heller ingen som tvingar er att läsa det här... Förutom du Emelie, du är faktiskt tvungen. Haha! Men men, nu babblar jag ju bara. Åter till saken!

Så vi, jag och Simone, vaknade vid 11.Som fattiga backpackers tänkte vi att om vi skiter i frukosten och går direkt till lunch så sparar vi faktiskt ett mål mat. Sagt och gjort. Därefter gick vi till Darling Harbour för att kolla på en jättestor gummianka som ligger och simmar i vattnet. Vi fotade den, som en och annan turist också gjorde.

Gummiankan!

Det var väldigt varmt igår, så vi åt glass. Svindyr, men riktigt god. En kula kostade 4,90. Vi gick hem, förbi alla mysiga fontäner och vi doppade fötterna. Simone älskar vatten, så jag hade stor lust att kasta ner henne i vattnet! Tyvärr hade hon en alldeles för dyr kamera i väskan för att jag skulle kunna sätta denna plan i verket. Och om ni tycker jag låter taskig som vill knuffa ner folk i fontäner, i mitt försvar så var där massa folk som frivilligt hoppat ner för att bada.

Vi gick hem en sväng och sedan till parken. Vi låg i skuggan under ett träd och hade det mysigt. Jag drack en Desperados och tyckte livet lekte. Jag måste ha gjort insektsvärlden avundsjuk, för där låg jag i godan ro och störde ingen, när plötsligt något sticker till på rumpan! Aj! Jag tittar ner, och vad ser jag om inte en jäkla myra! Den bet mig den jäkeln! Och det där hände fyra-fem gånger på olika ställen, fastän vi flyttade på oss. Inte att glömma måste Simone ha mutat myrorna, för henne lämnade de ifred.

Vi gick hem tillslut och åt middag. Denise kom hem från sin lilla tältutflykt, alldeles solbränd och fin. Sen var det dags att göra sig fin för kvällens händelser. Det var hemmis! Ja, det där låter inte så logiskt. Men de andra lyckas hela tiden lägga till den där lilla ändelsen till ord, de har blivit en grej. Julkalendern blev julis osv. Men när jag försökte lät det mer som att vi skulle läggas in på ett hem, snarare än den hemmafest hos Simones vänner, som vi faktiskt skulle till. Nåväl.

Jag och Denise har nog aldrig varit så glupska som när chips och dippan kom. Det var gott! Och det gick undan må ni tro!

Simone gick hem lite tidigare än mig och Denise. När vi också kom hem låg hon och sov. Hon pratade i sömnen. Hon sa thank you, thank you, merci beaucoup! Det tyckte vi var himla roligt, men ännu roligare blev det när hon plötsligt utbrister FUCK YOU DENISE!!! Oj vad vi skrattade! Och där var den dagen slut!