Många händelser!!

Ojojoj! Nu har det hänt en del sen sist! Så i Perth stannade jag ett tag men fick inget jobb. Jag åkte ifrån Perth den andra juni, och flög till Darwin. Första dagen gick jag mest runt och tittade, och då fick jag satan så mycket skoskav! Jag har använt mina flipflops i 7 månader utan problem, men helt plötsligt fick jag skoskav, skumt!

Andra dagen i Darwin gick jag runt hörnet från hostellet till Crocosauros Cove, som är typ som ett zoo fast för krokodiler och reptiler mestadels.Där gjorde jag The Cage of Death, som innebär att jag hoppade ner i en glasbur som sedan hissades ner till en av krokodilerna! Det var spännande, men det hände inte så mycket. Han simmade runt och såg mest uttråkad ut. Men det var ändå häftigt att se en krokodil på så nära håll! Han var 5,5 meter lång och vägde ca 800 kilo.
Bilderna man kunde köpa var svindyra, men jag kände ändå att jag ville ha dem. Och att posta hem A3-bilden jag fick utskriven var också ett jävla rån.

Dagen efter detta var det dags för min 12-dagarstur mellan Darwin-Adelaide. Det händer så mycket hela tiden på såna här turer så det är svårt att komma ihåg allt, men försöker minnas så mycket som möjligt. Vi blev upphämtade tidigt på morgonen, och körde till Litchfield National Park. Vi promenerade och klättrade för att komma till två olika vattenfall. Det var skönt att simma i den värmen! Nånstans på vägen stannade vi och tittade på en jättestor termitstack.
Sedan bar det av till Wulna Country, där "the Wulna People" bor. Vi blev välkomnade till deras mark genom en lite speciell ritual. "Heligt vatten" sprutades på vårt huvud, genom munnen på mannen som gav oss hälsningen... Alltså, vi blev helt enkelt spottade på huvudet... Sen blev vi visade runt och fick se vad man använder vissa växter till, vad färgerna är gjorda av, hur man väver korgar och nät, fick testa att spela diggeridoo mm.
Efter det åkte vi till Mary River och åkte på krokodil-cruise. Det fanns flytvästar i båten, men blev påminda om att om vi hamnade i vattnet var det minsta problemet att drunkna. Att använda flytväst skulle bara gjort en säker död till en väldigt långsam död. Vi kom väldigt nära vilda krokodiler.
Kvällen avslutades genom att kolla på rugby på tv på puben som var nära där vi campade, det var QLD mot NSW. Dagen efter var det dags att åka till Kakdu National Park. Återigen dags att promenera och klättra massor! Vi såg jättegamla väggmålningar och klättrade upp på en klippa där man kunde se 4 olika landskap (eller vad det kallas). Det var öken, regnskog, savann... Den sista minns jag inte... Detta stället hette Nardab. Efter det, dags för mer klättrande och badande!

Väggmålningar

Nästa dag åkte vi till Jim Jim Falls, ett vattenfall som är nästan 200 meter högt. Jättefint, men ganska svårt att klättra ner till vattnet.
Vi åkte tillbaka till Darwin för att bo på hostel. Alla i bussen bestämde på vägen dit att gå ut och äta och dricka tillsammans, men på grund av att våra bokningar hade försvunnit för hostellet blev alla sena. Det var en häktisk eftermiddag, och även Sveriges nationaldag. Och på tal om det, på denna turen fanns inga svenskar alls! Knappt några på hostellet i Darwin heller. Väldigt annorlunda jämfört med östkusten.

Dagen efter var inget planerat, så jag sov länge och gick ner till lagunen där jag hittade några andra tjejer från turen jag åkte med (alla förutom jag bodde på hotel, för de blev flyttade dit när hostellet tappade bort bokningen). Den kvällen snabbpackade jag och alla gick ut och åt middag tillsammans. Det var gott, men jag betalde 20 dollar och blev inte mätt. Tradit...

Nästa dag var det dags att åka till Nitmiluk National Park och Katherine Gorge. Vi gick till utkiksplats och sedan ner till vattnet för att bada. Det vattnet är inte garanterat krokodilfritt, men folk badar där ändå. Man måste ju passa på vid det sista badtillfället. Sen hoppade vi på bussen igen och åkte ut till ingenstans. Mitt i ingenstans låg en pub där vi ankom lagom till middag. Stället var jättehärligt med typisk live Aussie-country-musik och jättehärlig stämning. Sen var det dags att hoppa på bussen igen som gick över natten till Alice Springs. I Alice Springs hade vi sedan hela dagen att göra vad vi ville. Men där finns inte ett skit att göra. Det fanns en marknad som vi gick till, och det var nog allt. Den kvällen gick vi på puben igen. Pengarna rinner mellan fingrarna men det det är trevligare att vara med i gemenskapen än att stanna inne.

Nästa dag var det dags att bege sig ner mot Uluru och Katja Tjuta. Första stoppet var på en kamelfarm där man kunde rida på kamel för en extra slant, men jag hoppade över det. Efter lunch var det dags för promenerande och klättrande runt Katja Tjuta. Vi hajkade genom Valley of the Winds. Det var varmt och härligt, och väldigt fint. Men sån natur går inte riktigt att fånga på bild. Det blir liksom bara en orange sten på bild...
På kvällen åkte vi till Uluru och såg när solen gick ner. Vi fick kex och dippa och mousserande vin! Mums!
Denna natten sov jag i en swag. Det är typ en blandning mellan madrass, tält och sovsäck. Mysigt att titta på stjärnorna och sedan somna.

Nästa dag var det ganska kyligt. Till motsats från norra Australien där de har regnperiod och torrperiod, var det nu helt plötsligt vinter. Blä... Vi gick upp okristligt tidigt för att åka till en utkiksplats och kolla när solen gick upp över Uluru. Helt okej, men jag förväntade mig att vi skulle stå på andra sidan, så man kunde få en bra bild med den stigande solen OCH Uluru... Men men. Det var fint ändå, bortsett från alla andra jäkla turister som var i vägen i mina foton.
Sedan var det dags att åka närmare och gå runt hela Uluru. Ganska långt, men det var bara en gångstig, ingen terräng. Sista halvan av promenaden fick vi en guide, som själv var aborigin. Han berättade massa intressanta saker, målade i sanden etc. Han avslutade turen genom att berätta om hur orättvist samhället är än idag för aboriginerna. Det han berättade gjorde mig upprörd.
Jag tog lite sand för att ta hem, men när vi besökte kulturcentret efter promenaden runt Uluru fick jag veta att det inte var tillåtet. Det fanns en bok med berättelser folk skickat från hela världen, om dåliga saker som hänt dem efter att ha brutit mot reglerna i nationalparken. Skrockfull som jag är, så bestämde jag mig för att inte ta ut sanden från nationalparken, så jag hällde ut det igen.
Sen åkte vi till Watarrka National Park (där Kings Canyon ligger) och där campade vi sawgs igen. Denna natten var kall, så jag vaknade med avdomnade tår.

Uluru i soluppgången, och man kan skymta Katja Tjuta i bakgrunden till vänster.

Nästa dag var alla superglada över att få sovmorgon. Vi fick sova ända till 6.30! Det var skönt, men fortfarande mörkt. Sen var det dags att ta på hajkskorna, för nu ska det klättras igen! Dags för underbart fina Kings Canyon. Det är stort och häftigt. Ett ställe där var Garden of Eden, som mest var i "botten" och en liten vattensamling. Hade det varit varmt hade vi badat. Att komma ner dit och upp igen gav mig träningsvärk. Vandringen i Kings Canyon tog runt fyra timmar.
Sen var det tillbaks igen till Alice Springs, som förresten har ett roligt namn. Alice är frun till Charles Todd, som fixade Overland Telegraph, och det var väldigt viktigt för kommunikationen etc. Spring är efter en vattensamling som de trodde var en spring (vad det nu är på svenska), men det visade sig senare vara en dry river, som för tillfället hade vatten... Alice besökte aldrig Alice Springs. Alltså är staden döpt efter en person som aldrig ens var där, och en spring som inte var en spring. Onödig fakta...

Jag i Kings Canyon

Nästa dag hade vi en hel dag i Alice Springs. Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi gjorde men det var nog ändå inget.

Nästa dag hoppade vi på en buss som tog oss över gränsen till South Australia. Vid fyratiden kom vi till Coober Pedy (som betyder något i stil med "vit mans grotta"), Opalstaden. Vi gick till muséet och lärde oss hur de blir till etc.  Jag hittade några bitar opal faktiskt. Men inte värda ett skit, för det är de små glittergrejerna (färgerna) som avgör pristet, och mina hade inga alls. Men det var ändå opal!
Sen åt vi middag på ett pizzaställe. Efter det åkte vi till ett ställe som säljer diggeridos, konst etc och som samtisigt räddar kängurubebisar. Vi fick mata de stora kängururna och sedan se en bebis bli matad med flaska och efter det hoppade den omkring. Sött.
Vi sov i en underjordisk bunker. Det var faktiskt ganska mysigt och varmt jämfört med innan.

En kängurubebis som blivit räddad när mamman dog.

Dag 12 och sista dagen fortsätter vi längs Stuart Highway (som går hela vägen mellan Darwin-Adelaide). Vi stannade vid en salt lake, men det hade regnat, så vi fick se hur det brukade se ut för några miljoner år sen. Detta ställe brukade vara ett slags raket-testar-ställe, nåt slags militärfält.
På kvällen ankom vi till Adelaide och resan avslutades med festande!

Det var en fantastisk resa med mycket upplevelser och många minnen - minnen som ploppar upp när de själv vill och inte nödvändigtvis när man försöker komma ihåg och skriva ner det...

Hostellet som jag bodde på i Adelaide de första fyra nätterna var helt värdelöst! Det var väldigt kallt ute, och även inne på rummet. Jag försökte sova, men frös för mycket. Jag hade på mig en tjock kofta, jacka, och i en sovsäck gjord för 5-10 grader.
Jag och två andra tjejer från touren gick på museum första dagen i Adelaide. Sen var jag tvungen att köpa varmare kläder som kofta, byxor, halsduk och mössa.
Andra natten på räliga hostellet: hade på mig mössa, tjocktröja (med luvan på), jacka (med luvan på), halsduk, tjockbyxor och strumpor, samt min sovsäck. Frös ändå. Eftersom jag låg vaken hela nätterna har jag med egen forskning kommit fram till att det är som kallast klockan fyra på morgonen.

Dagen därpå gick vi (samma tjejer som dagen innan) till Botanic Gardens och Haigh´s Cocolate factory. Jättegod choklad. Jag umgicks umgicks med dem på deras hostel och vi lagade mat tillsammans. Det slutade med att jag (olovligt) sov i en ledig säng i deras rum så att jag inte skulle frysa.

Jag hade problem med min inbokade Shark Cage Diving. Jag ringde dem (Adventure Bay Charters) för att fråga vilken typ av våtdräckt de hade, och då fick jag veta att de avbokade det! Och jag hade beställt flygbiljetter, boende och allt. Men det löste sig, för YHA i Adelaide hjälpte mig att boka ett annat bolag (Calypso).

Så blev det dags att åka till Adelaides flygplats för att bege sig till Port Lincoln. Det var ett jättelitet skumt propellerplan, men jag överlevde! Både till och från Port Lincoln!

YHA i Port Lincoln. Om någon läser detta och funderar på att bo där; DON'T!!! Huset är jättetrevligt, fint, fräscht, nytt, ja helt underbart. MEN. Ägaren är en jävla slyna, fy fan vilken hagga! Asså, jag skriver inte sånna ord om vem som helst. Hon var en riktig ragata och jag hoppas hon brinner i helvetet. Hårda ord, men inte tillräckligt om henne. Jag skojar inte... För att besrkiva lite nätt, utan att göra mig upprörd igen (jag hade seriöst mardrömmar om henne flera nätter) hon är elak. Allt man gör är fel. Jag tog en dusch i badrummet som anslöt till mitt rum. Det var imma på spegeln, detta var inte tillåtet. Hon gick in i rummet vi bodde, som hon inte ska göra förutom när det ska städas. Hon knackade inte, där hade man kunnat stå helt spritt språngande. Och när vi inte var i rummet gick hon in och snokade. Och kom sedan ut och klagade på att man inte hade satt på lakanen, trots att vi varit ute på stan hela eftermiddagen. När man är på ett nytt ställe väljer man att se stan innan solen går ner framför att sätta på lakan, som man ändå kan göra innan läggdags. Enligt henne hette jag inte Martina, nä det var "OII OII BLONDIE". Inte särskilt trevligt. Hon tyckte en gång att jag spolade för mycket vatten i kranen när jag sköljde av nåt i köket (det var inte alls för mycket). Hon sa citat: "If I had a gun right now, I would shoot you". Vem fan säger sånt till sina kunder??? Och mycket mera kan skrivas, men jag blir för upprörd! Jävla häxa.

Men som tur var hittade jag en vän som hon var lika otrevlig mot, en brittisk kille som bodde i mitt rum, och som också var på samma Shark Cage Dive som mig. Vi hade väldigt trevligt, gick ut och såg Port Lincoln och en dag i Adelaide. Så jag var i alla fall inte ensam i min ilska. Dagen efter haj-tittandet skulle jag ta flyget till Adelaide, och mitt plan skulle gå .10.10 på morgonen. Den brittiska killen skulle åka 8.10. Jag pallade inte vara i närheten av häxan så vi delade taxi till flygplatsen, 2 timmar för tidigt för min del. Så hemsk är hon, att jag var villig att gå upp 2 timmar tidigare, och sitta så länge på en pytteliten flygplats (som är ett rum bara)... Men mannen i check-in var jättesnäll och lät mig åka med det tidigare flyget utan att betala extra! Planen där är ändå bara halvfulla, men det brukar kosta att ändra om biljetterna. Så då umgicks jag med brittiska killen tills han skulle åka med en buss nån annanstans.

Och för att sammanfatta Shark Cage Diving: häftigt! Totalt 5 eller 6 hajar på hela dagen, och 2 samtidigt när vi var nere. Kallt som satan i vattnet, typ 5 grader. Vi hade 7 mm tjock våtdräckt, och luva. Man märkte inte av det i början, men efter 40 minuter var det väldigt kallt. Men då var tiden ute, och dags att gå upp ändå. Ett film-crew var också på båten för nåt reseprogram (näää jag ska inte va med på tv) och tack vare det fick vi också simma med tonfisk helt gratis! Det skulle kostat 80 dollar annars. Det var skoj, men lite läskigt, de är så himla stora och simmar snabbt som satan och där var jättemånga. Lite överväldigande kan man säga. Mannen som jobbade där kastade småfiskar till en som man skulle fånga och sedan mata tonfiskarna med. De bet mig i handen när de tog fisken, och jag är glad de tvingade på en handskar.

Sen började min tredagars tur via Great Ocean Road till Melbourne!
Men det får nog bli i ett annat inlägg...

Den absolut första hajen vi såg. Jag bestämde att den heter Bruce. Som i Hitta Nemo.