Freedom vs Safety. And a lot of gibberish.

A couple of years ago, when I was still in school I remeber being fascinated by the subject freedom vs safety (I don't know if safety is the correct word to use here, but you get my point). We were taught they were absolute opposite to eachother, and we had long discussions about this. If you are absolutely safe you are not free at all. If you are absolutely free you have no safety. I cannot explain as well as my awesome teacher did, but is it so true. I think he said something like being locked in a room with 100% safety, you would never be able to get out, since once you're out the dangers appear. And being locked is not to be free...

Well, I didn't think much of this after that until now. But I've now learned the difference between people who actively search for freedom, and those who search for safety. Of course there will always be the extreme, like prisoners who strive for freedom, or victims who strive for safety.
But for us "normal" people, we who have our human rights fullfilled and are not unhappy, at least we don't have any obvious things to complain about. We have food on our table, if we get ill we get treated etc. Who are we? What do we strive for? We have freedom and safety, but only a little bit of each. I think each person has their own veiw of what is comfortable. Some people may want 60% freedom and 40% safety, what do I know?

I think all of this appeared in my thoughts because I see people everyday who knows what they want; freedom or safety. Some of them want to build a career, a nice home, possessions, like a little nest where they can protect themselves while they see the future gettign better. Others want to explore, see new things, do what they want without being held back, work on their personalities and happiness that way, and by being happy, they already know the future is bright .
I don't know what I want. At the moment I'm not very safe nor very free. For example, I don't have a job, I can't invest or have my own little safety nest. But I can't go anywhere either, I'm not allowed to do what I want. I'm not saying it is anyones fault, it's more of a money issue at the moment. But still.

So I know what the first step to my own happiness and futue is, that's easy to figure out. GET A JOB, GET MONEY. Yeah, I am doing my best. But once I got the money, what will I spend it on? Safety? Freedom? Do I want a home? Love? Experience? Sun? I love all my possessions, but I also love the feeling of seeing new places, meeting new people. Which path will lead to love and happiness?

Now, I'm not sure if I'm making any sense to whoever reads this, but tell that to my confused brain...


Over and out...

China

I arrived at Chengdu Aiport, and according to plan I was supposed to be picked up by the coordinator for the Panda Project I was going to. There were noone... Not a soul was speaking English so I had to figure out a way to get to the hostel on my own. I'm glad I have my female intuition, or whatever it's called... I had a feeling something was up because my contact in Sweden, from Goxplore, (used to be Work and Travel company), wich is the travel agency I went with, was not responding to my mail (at least not until I was already in China...). Feeling that something was up, I was smart enough to have a picture in my phone with the address in Chinese caracters. I couldn't find any buses or so, but I managed to find a taxi. So I just showed him the picture and got were I was supposed to be eventually. Although I think it really sucked that I had to pay for it myself, when I was told being picked up and transportation was included... Later on I talked to the coordinator about not being picked up, and she said she was waiting for me at the airport the day before I came, and that she was informed by my Swedish contact that I was arriving that day. I checked my sent e-mails, and I know for a fact I wrote the correct date...
I got to the hostel, a really nice hostel. I met some other people there who were also a part of the Panda Project. We were all invited to a welcome-dinner that night, but I was told by the other volonteers (not anyone who was in charge or anything, wich I though was a bit weird) that it was cancelled. So me and my new room mates went out for dinner. We went to see if we could find anything Chinese, however, we could only find weird stuff. So we ended up at this really fancy thai restaurant right next to the hostel, with amazing and cheap food.
After that we took a taxi to a night market. That place was really cozy, with lanterns and a little lake.

The next day we met up with our coordinator for brunch. We all had noodle soup, you could choose between chicken(not spicy), beef(super spicy) or vegetable. I chose chicken and I got mine first. I was really hungry so I ate all of mine before most other even got their food. I thought it was delicious! There was bones and stuff in it, but didn't think about it, I just ate around it, spitting it out. I was later told there was brain in it... Dammit... But I'm so glad I didn't notice until after I was finished!
We did some sightseeing, and in the People's Park we saw a lot of cool things. In one place we could see a lot of notes hanging around, and mostly old people reading them. This was some sort of match making ads, where parents would write something about their son or daughter and match them with another piece of paper, and send them on a blind date.

A blind date for you son perhaps?

We also came across a group of people just dancing and having fun to loud music. This was really nice to see, I wish we could have this sort of thing in Sweden, but we are too shy for that...

We came back to the hostel later on and most of us decided a beer would be nice. It really was, altough I enjoyed the company more than the watery beer. Maybe that's why they call it snow beer?

A few days later we took a couple of buses that took us to Ya'an and the Panda Base.
We were told that we would be able to hold a baby panda, and it would cost 1500 RMB for 20 seconds, or 3000 for 3 minutes. Really expensive, and why is it not included? But I thought, when am I ever going to hold a baby panda if not now? And when I'm at it I might as well do the whole three minutes.
But this is the thing I am sooooo disappointed about. All of a sudden it was only possible to do the 20 second thing, and so I paid 1500. Still they told us we could HOLD the panda for 20 seconds. But then when it all was paid and we got ready to see the baby panda, dressing up in plastic gowns and glovs, they told us we weren't allowed to hold the panda. We could sit next to it and pet it, and we got 15 seconds. That is 1000 bloody RMB per SECOND!!! For sitting next to a panda?! They had me fooled...

Not worth it.

The project itself was pretty fun, and really opened my eyes for how great volunteering is, however, I will never go with Goxplore again. So many things were described totally wrong in the letter we got. I talked to others at the project who had been volunteering before, and they said it usually is way better. And I was absolutely not the only one feeling disappointed.

Me and another girl were taking care of two pandas: Tong Tong, a 9 year old boy, and Wang Jia, a 5 or 6 year old girl. Both were very cute, but had totally different personalities. Tong Tong is very shy and afraid of anything that makes a sound. When he eats, he just grabs the food and turns away, eating on a distance. Wang Jia is the opposite. She is really lazy and if you feed her small bits of the special cake she can lick your hand. You can pet her, although do it when the keepers are looking away, they are more nervous than the panda... She is very ticklish under her feet! Both pandas come when you call for them, unless they were asleep. 

Tong Tong

Our day started with breakfast at 8am. Then at 8.40 cleaning and a quick feeding. We were cleaning up poop and old bamboo, and giving them fresh. Three times a day we just prepared food and fed them. Preparing the food included weighing and cutting the special panda cake, that looked and smelled just like normal bread. Two times a day they got an apple and a carrot.
Some nights we had Chinese lessons, or calligraphy or paper cutting. We made our own dumplings two times during my three weeks.

Our awesome uniforms.

Is it readable?

The first weekend in China we went for a little adventure! First we went to Leshan Giant Buddha, which a little book told me was the biggest Buddha statue in the world. I learned that it is normal in this culture to cut lines and to really push to get further in... Really made me crazy, but eventually I too pushed... So it only took an hour to go down the stairs to the statue... I also learned that if you go to a restaurant, you don't order one or two dishes per person, like we do at home. One dish is, according to my understandings, for everyone at the table. So you order a few dishes for the whole table and everyone shares. We didn't know this, so we ordered one or two things per person, and ended up with food for like 12 people. We were 4... 

The head of Leshan Giant Buddha.

Way too much food. But tasty!

The next day I woke up with the worst stomach ever! Our plan was to walk up the Emei montain to a place where there were a lot of monkeys. With me being so ill, it took nearly five hours... That was NOT the best day of my life. When we finally got there, at first we couldn't find any monkeys. But we kept on going and after a while we saw loads of them. But then we got so scared we just wanted to go away! They adviced us to use a bamboo stick for own protection, wich I at first thought was silly. But I am glad for the stick I had, it came in handy a lot. The monkeys were really mean, and stealing stuff. When you turned your back they would run and jump on your back to try and get some food. I was jumped but didn't have any food. However my reaction was to bend over, and so my backpack fell down and kinda pushed the monkey off my shoulders. We saw one person who had been bitten and was bleeding. We also saw a monkey bleeding, wich in a way made me feel sorry for them at the same time as I really think they are mean creatures...

Stealing monkey.

We walked down and got to a parking lot, where we took a bus as far up the mountain as possible. It was getting dark so we decided to stay the night at a hostel/hotel. The next morning we got up unbelievably early. We walked up stairs again, and as I was still really ill, this was hell. I couldn't keep up with the other girls, so we met at the cable car terminal. After queuing for what felt like a life time we took the cable car to, well, almost the top. After that, more walking up stairs waited. We came to see the sunrise on top of the Emei mountain, and the other girls were worried we would miss it, so they ran off, while I was quite happy to just make it alive, however long time it took. But guess what? I made it in time for the sunrise! It was really cool to see the sun rise through the clouds. And I am so proud of myself for doing it, I can't believe I managed to get there while being so ill! Yay me! And, although I don't know if it was just me, but isn't the air a bit thinner up there too?

The sun, squeezing through the clouds.

Then it was time to take a whole lot of buses and complicated stuff like finding the right bus station. But eventually we did it. At this point I was sick and tired of all the people that were taking photos of me. Really annoying! And the spitting inside and outside, and the diggin in the nose and picking their ears and the loud farts and what not... It's sure to say our cultures are waaay different!

There was a zoo just behind the Panda Base, and you would think it would be great to see tigers and bears and birds...
But it wasn't. I've never in my life seen such malnourished and badly treated animals. The enclosures were too small, without any grass in sight. They were in weird angles so the animals couldn't even stand up straight, and it made it really hard to run or walk. Everything was out of concrete.
If you know just a little bit about elephants, you know they are very smart and have emotions. You would also know to never keep an elephant by it self. They did just that. Nothing to entertain itself with, no friend and no space.
The ostriches were all picking their feathers, wich they do when they are stressed, wich indicates how miserable they are. Some of them were even bleeding.
There was one lonely fox in one of the enclosures, you could tell he wasn't mentally healthy. He was running in this circle round and round, and by the look of the trail he left, he'd be running in the same circle for months. At least. With nothing better to do.
They had snakes too. It's been a few weeks since I was there, so there is a risk they are dead by now. That's how bad it was. A snake, maybe a meter long was cramped into a mini box, maybe 15x7x5 centimeters. It just about fit inside. No space to move at all. And there were heaps of them. All in small boxes.
Some of the big cats looked so skinny it scared me. In the park you can buy meat on a stick to feed the tigers and lions with. You just stick it through the fence. Seems like a cool idea, but if you think about it, how can they control what the animals eat? How can you know they get the right nutrition? Do they rely on the costumers to feed the animals, and is that why they look so slim? Why doesn't anybody do something about this? Why doesn't anybody care? Everyone can see the animals are mistreated! This is really pissing me off!

... and what happened to his face?

And, because I don't want to end this update with being pissed off, can someone tell me if this makes any sense translated to Chinese?! I bought this t-shirt because I thought it was hilarious!

There is something that doesconnect very fundamentally to the human psyche, in a way. FROG NUMBER 

The first time in Hong Kong

It's time for a little change on this blog. That's right, I am now writing in English, or, trying to at least. I think I speak English well, however writing (and spelling) is something completely different for me... I wish I could get this computer to spellcheck... 
I am a very honest person, sometimes a bit too honest. I'm also a very emotional person, wich is not always a good combination. 
This blog was censured in China, so I'll just post it all now, piece by piece...

So, I just came back "home" (I am not sure what to call this place, it's where I live and grew up, but I don't really feel at home here...). Leaving Australia, and especially Melbourne, who I grew very fond of, was heart breaking, and brought me to tears many times. Despite my mood I managed to enjoy my few days in Hong Kong.

The first night in Hong Kong I was surprised by how difficult it was to find my hostel, but with a lot of luck I managed to find it. I went to a night market and was overwhelmed by how many people who live in this city. I stayed at the Chungking Mansions, wich contains a lot of different hostels, markets, businesses and god knows how many people. My hostel was on the 13th floor, and it took forever to get there, since the queue to the elevator was very long. One thing I learned the hard way, was that hostels do not give you any toilet paper...

The day after, I met a dad and a son who were travelling together, from New Zealand. They were very nice, and let me hang with them for the whole day. We took the star ferry to Hong Kong Island and after a cool bus ride and a lot of walking we ended up by the Botanical Gardens. It was very pretty, and in the middle of it all they had monekys and other animals.

Later that night we went to the night market, and then took the train back to Hong Kong Island. There they celebrated the Mid-Autumn Festival, with loads of lights and lanterns, and it just looked amazing!

Me at the Mid-Autumn Festival

A few blocks away we found the Tai Hang Fire Dragon in full action! This was a dragon made out of incense burning and smoking, while the people making it move was running (!) around with it very close to the crowd. Everyone was happy and cheering for the dragon. It all created a very cool atmosphere.
This experience was all thanks to a very nice lady, who saw us looking a bit lost, and just told us that if we wanted to see the dragon, she knew a shortcut, but we would have to be quick. So we more or less ran after her and got a good spot.

Tai Hang Fire Dragon

The day after I decided to visit the Big Buddha statue. After a few rides on the metro I arrived to one of the longest queues I've seen in my life. The cable car was out of service, so the queue was leading to buses that went up the mountains on a serpent road. In the queue I met a nice girl who showed me her big plans for the day. I took notes, since I didn't know much about what to do in Hong Kong. The Big Buddha was amazing, and the view magical. It was very hot and a lot of steps up, so I was sweating like crazy! My white t-shirt was now pink wherever it touched my bra...

Before going up all those steps...

Later, at lunch time, I tried a new thing, Rice Pizza. It was just like a normal pizza, but instead of a crust it was sticky rice. I had chicken and mango on mine. Delicious!

Rice Pizza!

I went to a place called 10,000 Buddhas. Apparently there are more than 10,000 Buddhas there, but I wasn't counting. For a girl who really enjoy Buddha statues (you should see my room) this was really remarkable. They were all in gold, at least the ones I could see. I was a little late, and since they closed the tempel I could "only" see a few thousands... At one time a monkey, with a baby hanging on, jumped out of the bushes and scared the living crap out of me. It looked vicious so I ran away scared.

Do you see how evil it looks?! Picture taken from a safe distance...

10,000 Buddhas, both male and female...

After this, I took the metro to see the Nan Lian Gardens. A truly beautiful place, especially in dawn.

Nan Lian Gardens

Before it was getting too dark I went to the fish market. Not the most interresting thing I've seen. I didn't like it, not because it was boring, but because of the way they were treating animals. Too small cages, fish sold in plastic bags too small and without any air coming in. The fish at the market makes the fish in our aquarium seem like spoiled brats...

Fish Market

Just in time, I went to the Avenue of Stars, just by the coast of Kowloon. I saw the light show that people had been talking about. The avenue was pretty, but it must have been the worlds most boring light show.

The Light Show...

At this point I was a bit stressed out, it had been a long hot day, and I got a lot done. But the typhoon warning was not good news. My flight was almost cancelled, and that night I had no idea of if I would go to the airport or not in the morning. But luck strikes again, and the difference of one hour would be a big deal. All flights from 12 were cancelled, and my flight was at 11! Lucky me!



To be continued...

I Sydney igen...

Jaha... Sa sitter jag har i Sydney pa Work&Travel-kontoret. Det var med valdigt stor sorg jag lamnade Melbourne. Jag saknar redan stamningen i staden, alla manniskor och livet dar. Jag har bara ett tips till de som reser: bli aldrig kar.

Det regnade mycket nar jag tog taxin till flygplatsen igar, det passade ganska bra tyckte jag. Jag grat i taxin, jag grat pa planet och jag grat pa hostellet. Pa tal om det tog det evigheter att komma dit, pga extremt vader kunde planet inte flyga forran sent, och sen tog jag taget till Central Station och vandrade trott, ensam, hungrig och ledsen i regnet till mitt hostel. Ingen bra dag alltsa.

Idag ska jag iaf mota upp Denise, det ar dagens ljus. Pa torsdag aker jag till Hongkong och sedan vidare till Chengdu efter nagra dagar. Jag ar spand pa vad dessa stallen kan bjuda pa, men ar fortfarande ledsen over att ha lamnat Melbourne.

Men jag antar att det ar sa det ar att resa...

5, 4, 3, 2, 1, 0...

Nu har nedräkningen börjat på riktigt! På måndag lämnar jag denna underbara staden, Melbourne. Känns så sorgligt. Sen har jag några dagar i Sydey, och den 19:e flyger jag till Hongkong! Jag är väldigt nervös för detta, då jag inte kommer ha en fungerande mobil alls under tiden.

Melbourne... Vad kan jag skriva om denna staden? Den har en härlig känsla, men skulle vilja säga att Sydney har mer att erbjuda turister än Melbourne. Här måste man veta lite om vart man ska gå ut och vad man ska titta efter för att verkligen uppleva staden, och det tar tid. Men så har jag också varit här i 3 månader...

Jag älskar all gatukonst, alla konstiga barer gömda i små gränder, alla gatuartister... Väldigt "artsy"... Jag har varit på några av dessa hidden alley bars, som de kallas. En hette Berlin Bar och var som i gamla Öst-/Västberlin, ena delen snofsig och klassiskt elegant, den andra lite funkig där de hade sängbunkrar och bord gjorda av ammunitionboxar. Detta stället är inte det lättaste att hitta, man måste hitta rätt gränd, sen gå upp i ett hus, längst upp, upp för massa trappor. Där längst uppe hittar man en stor svart dörr som är låst. Man måste ringa på en ringklacka för att komma in.
En annan cool alley bar var the Croft Institute, därinne är det en skum känsla, lite laboratorium över det hela, och drinkarna serveras med plastsprutor. (Ni får kolla bilder på Facebook sen om jag glömmer att lägga upp här, har glömt sladden till mobilen och kameran på rummet...)

En vanlig dag på Victoria Night Market, en random filur utklädd till... katt... Underbart!

En dag åkte jag till St. Kilda och tittade på St. Kilda Pier, det var ganska fint, men blåsigt. Idag åkte jag till Royal Botanical Gardens och hade picnic, mat från Victoria Market, som för övrigt är så jäkla bra att köpa bra, billig mat på. Jag kollade också på Shrine of Remembrance (hur det nu stavas) och såg en ganska fin utsikt.

Jag önskar jag kunde se Melbourne sommartid, har varit vinter under min tid här.

På återseende!

Kalla dagar i Melbourne.

Ja, kära vänner. Jag har varit i Melbourne i en månad nu, men jag vet inte vart tiden tar vägen!!! Jag börjar känna lite ångest över detta faktiskt. Resan är snart över och jag vill inte hem, jag vill bara inte. Men jag måste. Jag ser såklart fram emot pandaprojektet i Kina, men att åka hem för alltid... näääääää!!! Jag har tillochmed börjat fundera på om jag skulle börja plugga här i Melbourne. Då kan man får visum för det, och stanna längre, och pluggar man tillräckligt länge är chansen att man kan söka lov att bosätta sig här mycket större. Problemet med att plugga är att det är så himla dyrt...

Just nu har jag ett jobb, några timmar i veckan på innan nämnda vietnamesiska snabbmatställe. Jag jobbade i 2 dagar för ett bolag som gör undersökningar åt andra företag. Denna gången skulle Nestlé testa nya sorters KitKat som inte kommit ut på marknaden än, och se om de ska släppas. Jag skar upp choklad och såg till så att rätt person fick rätt choklad i rätt ordning. Ganska lätt jobb faktiskt.
Jag ljög också i mitt cv och sa att jag jobbat i en bar i 1-2 år. Jag har inte nån erfarenhet alls, vet knappt hur man gör en Redbull Vodka... Men jag jobbade i alla fall mellan 23 och 6 på morgonen. Jag kom tillbaka till hostellet 8.30 för där gick inte spårvagnar den tiden på dygnet...
Jag gjorde bort mig så himla mycket! Men jag ska dit igen nu på lördag, och ser inte fram emot det alls. Men så tänkte jag såhär: om jag nu gör bort mig fullständigt och inte får fler skift där, då har jag i alla fall lite mer erfarenhet, så att jag kan ljuga bättre nästa gång. Och efter det kanske jag kan få ett bra jobb och kanske göra bra ifrån mig...

Mamma mia vad jag är hispig just nu. Är nog en kombination av att verkligen inte vilja avsluta mitt äventyr och av att jag satt i mig massa toblerone för att jag tyckte synd om mig själv....

Luna Park Melbourne

Melbourne

Så då sitter jag här i Melbourne. Jag har gjort Great Ocean Road turen och landat här. Tanken är alltså att jag ska hitta ett jobb här och jobba tills det blir dags att lämna Australien.

För att sammanfatta Great Ocean road, det är väldigt vackert med havet och dessa stora stenformationer. För mig var det också ohyggligt kallt, men värt att uppleva ändå. Jag fick veta att det inte alls är 12 apostlar, som namnet ju utlovar, utan 9. Från början fanns där 18, sa guiden, och hette nåt annat. Erosion har gjort att vissa av dem kollapsat, och alla kommer falla under vår livstid, enligt honom. Det gjorde väl det hela lite mer viktigt att se, så att jag sett dem innan de är borta för alltid.

Jag kom till Melbourne, och slogs av kylan. Simone, som har varit här och jobbat några månader tog mig ut och drack öl mina två första dagar här, vilket var hennes två sista dagar. Det var jätteskoj att träffa henne igen! Det var ett halvår sen sist. Men nu har hon alltså åkt vidare.
Jag har sökt en massa jobb, och fick ett dörrknackarjobb som jag inte ville ha. Så jag tog inte det helt enkelt. För nån dag sen var jag ute och delade ut massa cv, och fick ett napp på ett vietnamesiskt snabbmatsställe. Jag har varit och provjobbat en dag, det var hårt! Man måste göra 3 såna dagar innan man vet om man får jobbet eller inte. Men under tiden ska jag försöka hitta ett annat jobb. Det är dock inte alltid så lätt när ens visum går ut så snart...

Jag vet inte varför, men jag är så trött idag, så detta får duga som uppdatering.

Många händelser!!

Ojojoj! Nu har det hänt en del sen sist! Så i Perth stannade jag ett tag men fick inget jobb. Jag åkte ifrån Perth den andra juni, och flög till Darwin. Första dagen gick jag mest runt och tittade, och då fick jag satan så mycket skoskav! Jag har använt mina flipflops i 7 månader utan problem, men helt plötsligt fick jag skoskav, skumt!

Andra dagen i Darwin gick jag runt hörnet från hostellet till Crocosauros Cove, som är typ som ett zoo fast för krokodiler och reptiler mestadels.Där gjorde jag The Cage of Death, som innebär att jag hoppade ner i en glasbur som sedan hissades ner till en av krokodilerna! Det var spännande, men det hände inte så mycket. Han simmade runt och såg mest uttråkad ut. Men det var ändå häftigt att se en krokodil på så nära håll! Han var 5,5 meter lång och vägde ca 800 kilo.
Bilderna man kunde köpa var svindyra, men jag kände ändå att jag ville ha dem. Och att posta hem A3-bilden jag fick utskriven var också ett jävla rån.

Dagen efter detta var det dags för min 12-dagarstur mellan Darwin-Adelaide. Det händer så mycket hela tiden på såna här turer så det är svårt att komma ihåg allt, men försöker minnas så mycket som möjligt. Vi blev upphämtade tidigt på morgonen, och körde till Litchfield National Park. Vi promenerade och klättrade för att komma till två olika vattenfall. Det var skönt att simma i den värmen! Nånstans på vägen stannade vi och tittade på en jättestor termitstack.
Sedan bar det av till Wulna Country, där "the Wulna People" bor. Vi blev välkomnade till deras mark genom en lite speciell ritual. "Heligt vatten" sprutades på vårt huvud, genom munnen på mannen som gav oss hälsningen... Alltså, vi blev helt enkelt spottade på huvudet... Sen blev vi visade runt och fick se vad man använder vissa växter till, vad färgerna är gjorda av, hur man väver korgar och nät, fick testa att spela diggeridoo mm.
Efter det åkte vi till Mary River och åkte på krokodil-cruise. Det fanns flytvästar i båten, men blev påminda om att om vi hamnade i vattnet var det minsta problemet att drunkna. Att använda flytväst skulle bara gjort en säker död till en väldigt långsam död. Vi kom väldigt nära vilda krokodiler.
Kvällen avslutades genom att kolla på rugby på tv på puben som var nära där vi campade, det var QLD mot NSW. Dagen efter var det dags att åka till Kakdu National Park. Återigen dags att promenera och klättra massor! Vi såg jättegamla väggmålningar och klättrade upp på en klippa där man kunde se 4 olika landskap (eller vad det kallas). Det var öken, regnskog, savann... Den sista minns jag inte... Detta stället hette Nardab. Efter det, dags för mer klättrande och badande!

Väggmålningar

Nästa dag åkte vi till Jim Jim Falls, ett vattenfall som är nästan 200 meter högt. Jättefint, men ganska svårt att klättra ner till vattnet.
Vi åkte tillbaka till Darwin för att bo på hostel. Alla i bussen bestämde på vägen dit att gå ut och äta och dricka tillsammans, men på grund av att våra bokningar hade försvunnit för hostellet blev alla sena. Det var en häktisk eftermiddag, och även Sveriges nationaldag. Och på tal om det, på denna turen fanns inga svenskar alls! Knappt några på hostellet i Darwin heller. Väldigt annorlunda jämfört med östkusten.

Dagen efter var inget planerat, så jag sov länge och gick ner till lagunen där jag hittade några andra tjejer från turen jag åkte med (alla förutom jag bodde på hotel, för de blev flyttade dit när hostellet tappade bort bokningen). Den kvällen snabbpackade jag och alla gick ut och åt middag tillsammans. Det var gott, men jag betalde 20 dollar och blev inte mätt. Tradit...

Nästa dag var det dags att åka till Nitmiluk National Park och Katherine Gorge. Vi gick till utkiksplats och sedan ner till vattnet för att bada. Det vattnet är inte garanterat krokodilfritt, men folk badar där ändå. Man måste ju passa på vid det sista badtillfället. Sen hoppade vi på bussen igen och åkte ut till ingenstans. Mitt i ingenstans låg en pub där vi ankom lagom till middag. Stället var jättehärligt med typisk live Aussie-country-musik och jättehärlig stämning. Sen var det dags att hoppa på bussen igen som gick över natten till Alice Springs. I Alice Springs hade vi sedan hela dagen att göra vad vi ville. Men där finns inte ett skit att göra. Det fanns en marknad som vi gick till, och det var nog allt. Den kvällen gick vi på puben igen. Pengarna rinner mellan fingrarna men det det är trevligare att vara med i gemenskapen än att stanna inne.

Nästa dag var det dags att bege sig ner mot Uluru och Katja Tjuta. Första stoppet var på en kamelfarm där man kunde rida på kamel för en extra slant, men jag hoppade över det. Efter lunch var det dags för promenerande och klättrande runt Katja Tjuta. Vi hajkade genom Valley of the Winds. Det var varmt och härligt, och väldigt fint. Men sån natur går inte riktigt att fånga på bild. Det blir liksom bara en orange sten på bild...
På kvällen åkte vi till Uluru och såg när solen gick ner. Vi fick kex och dippa och mousserande vin! Mums!
Denna natten sov jag i en swag. Det är typ en blandning mellan madrass, tält och sovsäck. Mysigt att titta på stjärnorna och sedan somna.

Nästa dag var det ganska kyligt. Till motsats från norra Australien där de har regnperiod och torrperiod, var det nu helt plötsligt vinter. Blä... Vi gick upp okristligt tidigt för att åka till en utkiksplats och kolla när solen gick upp över Uluru. Helt okej, men jag förväntade mig att vi skulle stå på andra sidan, så man kunde få en bra bild med den stigande solen OCH Uluru... Men men. Det var fint ändå, bortsett från alla andra jäkla turister som var i vägen i mina foton.
Sedan var det dags att åka närmare och gå runt hela Uluru. Ganska långt, men det var bara en gångstig, ingen terräng. Sista halvan av promenaden fick vi en guide, som själv var aborigin. Han berättade massa intressanta saker, målade i sanden etc. Han avslutade turen genom att berätta om hur orättvist samhället är än idag för aboriginerna. Det han berättade gjorde mig upprörd.
Jag tog lite sand för att ta hem, men när vi besökte kulturcentret efter promenaden runt Uluru fick jag veta att det inte var tillåtet. Det fanns en bok med berättelser folk skickat från hela världen, om dåliga saker som hänt dem efter att ha brutit mot reglerna i nationalparken. Skrockfull som jag är, så bestämde jag mig för att inte ta ut sanden från nationalparken, så jag hällde ut det igen.
Sen åkte vi till Watarrka National Park (där Kings Canyon ligger) och där campade vi sawgs igen. Denna natten var kall, så jag vaknade med avdomnade tår.

Uluru i soluppgången, och man kan skymta Katja Tjuta i bakgrunden till vänster.

Nästa dag var alla superglada över att få sovmorgon. Vi fick sova ända till 6.30! Det var skönt, men fortfarande mörkt. Sen var det dags att ta på hajkskorna, för nu ska det klättras igen! Dags för underbart fina Kings Canyon. Det är stort och häftigt. Ett ställe där var Garden of Eden, som mest var i "botten" och en liten vattensamling. Hade det varit varmt hade vi badat. Att komma ner dit och upp igen gav mig träningsvärk. Vandringen i Kings Canyon tog runt fyra timmar.
Sen var det tillbaks igen till Alice Springs, som förresten har ett roligt namn. Alice är frun till Charles Todd, som fixade Overland Telegraph, och det var väldigt viktigt för kommunikationen etc. Spring är efter en vattensamling som de trodde var en spring (vad det nu är på svenska), men det visade sig senare vara en dry river, som för tillfället hade vatten... Alice besökte aldrig Alice Springs. Alltså är staden döpt efter en person som aldrig ens var där, och en spring som inte var en spring. Onödig fakta...

Jag i Kings Canyon

Nästa dag hade vi en hel dag i Alice Springs. Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi gjorde men det var nog ändå inget.

Nästa dag hoppade vi på en buss som tog oss över gränsen till South Australia. Vid fyratiden kom vi till Coober Pedy (som betyder något i stil med "vit mans grotta"), Opalstaden. Vi gick till muséet och lärde oss hur de blir till etc.  Jag hittade några bitar opal faktiskt. Men inte värda ett skit, för det är de små glittergrejerna (färgerna) som avgör pristet, och mina hade inga alls. Men det var ändå opal!
Sen åt vi middag på ett pizzaställe. Efter det åkte vi till ett ställe som säljer diggeridos, konst etc och som samtisigt räddar kängurubebisar. Vi fick mata de stora kängururna och sedan se en bebis bli matad med flaska och efter det hoppade den omkring. Sött.
Vi sov i en underjordisk bunker. Det var faktiskt ganska mysigt och varmt jämfört med innan.

En kängurubebis som blivit räddad när mamman dog.

Dag 12 och sista dagen fortsätter vi längs Stuart Highway (som går hela vägen mellan Darwin-Adelaide). Vi stannade vid en salt lake, men det hade regnat, så vi fick se hur det brukade se ut för några miljoner år sen. Detta ställe brukade vara ett slags raket-testar-ställe, nåt slags militärfält.
På kvällen ankom vi till Adelaide och resan avslutades med festande!

Det var en fantastisk resa med mycket upplevelser och många minnen - minnen som ploppar upp när de själv vill och inte nödvändigtvis när man försöker komma ihåg och skriva ner det...

Hostellet som jag bodde på i Adelaide de första fyra nätterna var helt värdelöst! Det var väldigt kallt ute, och även inne på rummet. Jag försökte sova, men frös för mycket. Jag hade på mig en tjock kofta, jacka, och i en sovsäck gjord för 5-10 grader.
Jag och två andra tjejer från touren gick på museum första dagen i Adelaide. Sen var jag tvungen att köpa varmare kläder som kofta, byxor, halsduk och mössa.
Andra natten på räliga hostellet: hade på mig mössa, tjocktröja (med luvan på), jacka (med luvan på), halsduk, tjockbyxor och strumpor, samt min sovsäck. Frös ändå. Eftersom jag låg vaken hela nätterna har jag med egen forskning kommit fram till att det är som kallast klockan fyra på morgonen.

Dagen därpå gick vi (samma tjejer som dagen innan) till Botanic Gardens och Haigh´s Cocolate factory. Jättegod choklad. Jag umgicks umgicks med dem på deras hostel och vi lagade mat tillsammans. Det slutade med att jag (olovligt) sov i en ledig säng i deras rum så att jag inte skulle frysa.

Jag hade problem med min inbokade Shark Cage Diving. Jag ringde dem (Adventure Bay Charters) för att fråga vilken typ av våtdräckt de hade, och då fick jag veta att de avbokade det! Och jag hade beställt flygbiljetter, boende och allt. Men det löste sig, för YHA i Adelaide hjälpte mig att boka ett annat bolag (Calypso).

Så blev det dags att åka till Adelaides flygplats för att bege sig till Port Lincoln. Det var ett jättelitet skumt propellerplan, men jag överlevde! Både till och från Port Lincoln!

YHA i Port Lincoln. Om någon läser detta och funderar på att bo där; DON'T!!! Huset är jättetrevligt, fint, fräscht, nytt, ja helt underbart. MEN. Ägaren är en jävla slyna, fy fan vilken hagga! Asså, jag skriver inte sånna ord om vem som helst. Hon var en riktig ragata och jag hoppas hon brinner i helvetet. Hårda ord, men inte tillräckligt om henne. Jag skojar inte... För att besrkiva lite nätt, utan att göra mig upprörd igen (jag hade seriöst mardrömmar om henne flera nätter) hon är elak. Allt man gör är fel. Jag tog en dusch i badrummet som anslöt till mitt rum. Det var imma på spegeln, detta var inte tillåtet. Hon gick in i rummet vi bodde, som hon inte ska göra förutom när det ska städas. Hon knackade inte, där hade man kunnat stå helt spritt språngande. Och när vi inte var i rummet gick hon in och snokade. Och kom sedan ut och klagade på att man inte hade satt på lakanen, trots att vi varit ute på stan hela eftermiddagen. När man är på ett nytt ställe väljer man att se stan innan solen går ner framför att sätta på lakan, som man ändå kan göra innan läggdags. Enligt henne hette jag inte Martina, nä det var "OII OII BLONDIE". Inte särskilt trevligt. Hon tyckte en gång att jag spolade för mycket vatten i kranen när jag sköljde av nåt i köket (det var inte alls för mycket). Hon sa citat: "If I had a gun right now, I would shoot you". Vem fan säger sånt till sina kunder??? Och mycket mera kan skrivas, men jag blir för upprörd! Jävla häxa.

Men som tur var hittade jag en vän som hon var lika otrevlig mot, en brittisk kille som bodde i mitt rum, och som också var på samma Shark Cage Dive som mig. Vi hade väldigt trevligt, gick ut och såg Port Lincoln och en dag i Adelaide. Så jag var i alla fall inte ensam i min ilska. Dagen efter haj-tittandet skulle jag ta flyget till Adelaide, och mitt plan skulle gå .10.10 på morgonen. Den brittiska killen skulle åka 8.10. Jag pallade inte vara i närheten av häxan så vi delade taxi till flygplatsen, 2 timmar för tidigt för min del. Så hemsk är hon, att jag var villig att gå upp 2 timmar tidigare, och sitta så länge på en pytteliten flygplats (som är ett rum bara)... Men mannen i check-in var jättesnäll och lät mig åka med det tidigare flyget utan att betala extra! Planen där är ändå bara halvfulla, men det brukar kosta att ändra om biljetterna. Så då umgicks jag med brittiska killen tills han skulle åka med en buss nån annanstans.

Och för att sammanfatta Shark Cage Diving: häftigt! Totalt 5 eller 6 hajar på hela dagen, och 2 samtidigt när vi var nere. Kallt som satan i vattnet, typ 5 grader. Vi hade 7 mm tjock våtdräckt, och luva. Man märkte inte av det i början, men efter 40 minuter var det väldigt kallt. Men då var tiden ute, och dags att gå upp ändå. Ett film-crew var också på båten för nåt reseprogram (näää jag ska inte va med på tv) och tack vare det fick vi också simma med tonfisk helt gratis! Det skulle kostat 80 dollar annars. Det var skoj, men lite läskigt, de är så himla stora och simmar snabbt som satan och där var jättemånga. Lite överväldigande kan man säga. Mannen som jobbade där kastade småfiskar till en som man skulle fånga och sedan mata tonfiskarna med. De bet mig i handen när de tog fisken, och jag är glad de tvingade på en handskar.

Sen började min tredagars tur via Great Ocean Road till Melbourne!
Men det får nog bli i ett annat inlägg...

Den absolut första hajen vi såg. Jag bestämde att den heter Bruce. Som i Hitta Nemo.

Lite mycket tankar

Nä nu måste jag bara skriva av mig lite! Min hjärna bubblar över. Jag har massa småsaker att fixa, så som:

• ansöka visum till Kina (men det kan bara göras tidigast 3 månader innan man kommer dit)
• boka själva projektet med goxplore, som det nu heter
• boka mitt nästa resande här i Australien
• boka flygbiljetter mellan Hongkong-Chengdu
• omboka flygbiljetter Sydney-Stockholm
• boka flygbiljetter Perth-Darwin
• hitta jobb?!
• ta reda på massa saker som jag inte vet men måste veta om pandaprojektet, tex vilken veckodag det var man måste komma dit osv
• posta hem saker jag inte kan bära runt på, som dykgrejerna
• köpa en ficklampa
• planera planera planera...

Och det är bara vad jag kommer på just nu... Och då tycker jag ändå att jag gjort en del annat redan...
Men förutom detta snurrar det runt en annan tanke i huvudet. Tänk om jag planerat fel? Jag har omplanerat så himla många gånger sen jag trodde jag visste exakt vad jag ville hemma i Sverige. Jag har mailat massor med kontoret i Sydney vad gäller kommande resa i Australiens mitt. En dröm har ju länge varit att att resa mellan Darwin-Adelaide. Det som får mig att bli nojig är 1: pengarna börjar ta slut, och eftersom jag efter mer än en månad i Perth fortfarande inte hittat nåt jobb känns det som att alla mina drömmar rinner ut i sanden, 2: tid! Tiden rinner ut, jag har bara till september på mig! Jag har ett års visa, och flygbiljetten varar i ett år. Men eftersom jag ska till Kina i 3 veckor måste jag åka i september, för annars går flygbiljetten ut när jag fortfarande är i Kina.
Så vad jag känner just nu, utan jobb, är att jag sitter still och bränner pengar utan att uppleva nåt om du förstår vad jag menar. Jag tänkte att jag åker från Perth och reser i början/mitten på juli, så att jag kommer tillbaka till Sydney lagom till att flyget till Kina går. (en plötslig tanke såhär mitt i allt: borde jag boka flyget först eller boka volontärprojektet först? Tänk om jag bokar projektet men så finns det inte plats på flyget vid det datumet? Men om jag bokar flyget först vet jag ju inte vilka datum... Projektet först får det bli!) Men så kom Simone, som är i Melbourne just nu, med iden att jag kanske ska resa medans jag har pengar, så ifall de tar slut så har jag iaf gjort vad jag ville och kan åka vidare och hemåt då. Melbourne är ju en av de ställena jag vill till, kanske ska jag försöka hitta jobb där istället? Eller ska jag stanna och försöka hitta ett jobb här ändå? Det är så många saker som spelar in, så som att jag bor ganska billigt här, 150 i veckan. Men jag har försökt mer än en månad, kanske är Perth inte en backpackerstad som Sydney var, och som jag tror Melbourne är. Men sen har jag sagt att jag skulle stanna här ett tag och betala hyra när Sofi åker hem i några veckor...
Kan någon säga vad jag ska göra?! JAG VET INTE!!!

Jag gör typ tusen saker samtidigt och nu fick jag ett mail av Geoff på Work&Travel Company. Ska läsa detta nu och se vad han säger om mitt resande, så nu får mitt babbel få ett slut för den här gången. Orkar inte ens kontrolläsa.


Och om nåt är totalt oförståeligt av vad jag skriver, så är det för att mina hjärnhalvor inte heller vet vad jag pratar om. Over and out.

Jag vill hit!

På västkusten intet nytt/ wine tour

Ja, på västkusten intet nytt. Jag är fortfarande kvar hos Sofi, vilket känns både bra och dåligt. Jag tycker inte om att känna som att jag utnyttjar någon. Tiden har sprungit iväg och jag har fortfarande inget jobb. Jag har sökt och sökt, men jag vet inte vart tiden har tagit vägen. Jag har i alla fall en trial på en klädesaffär som heter Transit på fredag! Jag vill verkligen ha det jobbet, inte bara för att jag börjar känna lite panik, utan för att de har riktigt coola kläder.

Men vi har hunnit med en weekend i Margaret River tillsammans med Sofis kompis Sam. Hon har bil och körde fram och tillbaka. Där gjorde vi en wine tour, och regionen där är väl känd för vin. Jag minns inte hur många olika vingårdar vi åkte till, men det blev en del, och en hel del vin. Första stället var bäst, där gillade jag nästan alla viner. Jag köpte också ett vin där, inte billigt, men det var så himla gott! Ett vitt dessertvin, och jag tror det hade suttit gott till nån slags jordgubbsbakelse. Vi alla tre köpte varsin sådan flaska. Utöver vingårdarna besökte vi tvålställen, olivoljeställen och en chokladfabrik. Såklart så provsmakade man på alla ställen, eller, inte tvålen kanske... Till lunch fick vi en ostbricka, med olika ostar, bröd, kex, oliver, olivolja, nån slags salami, och nån slags italiensk skinka, och lite gojs/röror som jag inte gillade. Gott med ost!!
På vägen dit köpte vi mängder med alkoholhaltiga drycker, men vi drack nästan inget. Jag var sjuk så kände inte för det, och de andra antog jag var trötta. Men det kommer väl andra tillfällen.
På vägen hem besökte vi en fyr och en grotta. Jag hade fått nån lurig värktablett av Sam tillsammans med mina Ibuprofen, så jag minns inte så mycket av fyren. Men grottan var häftig. Den hade en grej som kallades table, bord. Det var när två stalaktit på nåt sätt hade bildat en platta undertill, men som inte nuddade marken alls. Detta skulle vara ett av de enda två ställena i världen det fanns. Det andra stället var nån grotta i Frankrike, men den är inte öppen för allmänheten, vilket betyder att Lake Cave är det enda stället man kan se det. Det var en väldigt brant väg ner och vi alla tre hade träningsvärk dagen efter i vaderna, för man var ju tvungen att gå alla trappsteg upp också...

Det första och bästa stoppet på vår wine tour

Lake Cave

Östkustresan!!!

 Jag har fått skriva dagbok under resan istället för att uppdatera bloggen, eftersom jag inte haft internet till datorn. Så här är min dagbok!

Lördag 23 mars.

Nu har alltså mitt resande börjat! Jag tog bussen från Sydney till Byron Bay natten mellan den 14-15 mars. Den resan tog 12 timmar och 15 minuter, men det var helt okej. Jag lyckades sova en del på vägen. I Byron Bay bodde jag på ett hostel som hette Arts Factory. Det var väldigt ”hippie” men jag gillade det. När jag kom dit slogs jag av hur många ödlor där fanns! Man fick verkligen se upp var man satte fötterna. Det fanns både pyttesmå och ganska stora, typ en armlängd långa. Där fanns också Bush Turkeys, men de har man vant sig vid nu.  Stranden i Byron Bay var fin, sanden var väldigt finkornig och den gnisslade när man gick på den!! Lät ungefär som när man äter Halloumi. Märkligt. Det var en strand med både svart och vit sand. Den svarta sanden var helt fantastisk. Så otroligt finkornig, och den glittrade!

Dagen efter, den 17 mars, var den min födelsedag. Oturligt nog är det samma dag som St. Patrick’s Day, så det var jättemåmga som glömde bort mig. Hurra... Men jag åkte iaf till Nimbin på en dagsutflykt den dagen. Nimbin är en väldigt hippie stad, alla röker på och äter hashkakor. Det är inte lagligt men polisen verkar titta bort. Jag köpte en kaka för att fira min dag.

Museum i Nimbin.

Sen var det dags att åka till Brisbane den 18 mars. Jag visste inte riktigt vad det fanns att kolla på i Brisbane så jag gick mest runt den första dagen. Dagen efter åkte jag till Australia Zoo, det zoo som Steve Irwin öppnade. Han var en stor idol när jag var liten, och hela parken sprudlade av hans personlighet och såklart massa minnesmärken. Jag kom till parken och fick en karta. Jag visste direkt att jag skulle gå vilse om jag gick själv, så jag hittade en random männsika som jag frågade om vi kunde gå tillsammans och så gjorde vi det. Jag kramade en koala i typ 20 sekunder och det kostade 20 dollar. Men va fan, det måste man ju göra. En stackars wombat vi gick förbi ville verkligen inte vara instängd på zoo, han krafsade på fönsterrutan allt vad han kunde. Han hade säkert suttit där i flera timmar. Det gjorde mig lite ledsen, man ska ju inte stänga in djur egentligen... Jag klappade såklart också kängurur. Man gick bara in i deras inhängnad och så låg dem där på marken och käkade gräs, och de var så vana vid folk som petade på dem, men jag var lite nervös ändå. Varför vet jag inte.

Dagen efter var sista dagen i Brisbane och jag frågade en i receptionen vad man skulle gå och titta på om man bara hade en dag, och hon pekade på nån park och en strand. Dit gick jag, och det var väl helt okej. Men det de kallade beach, kallar jag pool med sand. För det var det det var. En fejkad strand och en pool med sand i. De hade livvakter och allt, men det var skrattretande för den var ju så liten! Och vid sidan av poolen rinner kanalen. Kanalen var finare än poolen.

Australia Zoo

Det blev den 21 mars och jag tog bussen till Noosa. Vad finns det att göra i Noosa? Inte ett skit typ. Första kvällen fick vi massa gratisdrinkar och det var megabilligt att köpa goon i baren, så jag hade en liten festkväll. Dagen efter var det jämna plågor. Den som druckit mycket goon vet vad jag talar om... Trots mitt lidande tog jag och två andra svenska tjejer jag träffade vid välkomstdrinken en promanad på tre timmar. Det var fint och så, men efter ett tag blev vi hungriga. Och lilla jag hade ju läst på  tripadvisor att det skulle finnas restauranger och matställen ”längst stranden”. Det var inte lätt att hitta, bakis, illamående, med en massiv huvudvärk och megatrött. Men efter maten, som vi faktiskt hittade tillslut, tog vi bussen tillbaka och jag är nöjd med att vi promenerade. Jag är också glad över att jag inte gick själv, för då hade jag dött. Det som tydligen skulle vara stigar var bara... ja, inte stigar i alla fall. Terräng kan man väl kalla det. Jag gick och la mig och sov rätt tidigt igår som ni säkert förstår.

Idag tog jag bussen till Rainbow Beach! När jag kom fram tog jag ett dopp i poolen och låg och vilade i skuggan en stund. Då kände jag att, nu är jag på semester! Klockan två hade vi en säkerhetsgenomgång inför trippen till Fraser Island imorgon och två nätter framåt! Jag ser fram emot det jättemycket! Tydligen ska man akta sig för dingos, men jag tror inte det ska va nån fara. Imorgon blir det till att gå upp supertidigt för att packa väskor, checka ut och sen iväg till den stora sanddynan!

Och förövrigt, i Rainbow har jag ingen teckning på mobilen. Inga telefonsamtal, inga sms och inget internet. Man kan säket köpa en halvtimme på deras dator, men får se. Känns som att jag har andra saker att göra. Får skriva dagbok utan att lägga upp på bloggen ett tag.

En strand i Noosa

Fredag 5 april

Shit shit shit! Vad mycket jag har varit med om! Det är lite svårt att komma ihåg allt när man ska skriva ner det, och väldigt svårt att förklara allt. Man kan inte riktigt beskriva en vacker solnedgång med samma känsla som att faktiskt se den... bara ett exempel.

Men i alla fall.

Jag får börja med att berätta om Fraser Island. Det är världens största sandö, och där är en massa sand, och faktiskt regnskog också. Vi sov i tält i två nätter och man åkte runt i 4-hjulsdrivna bilar, och på färjan över såg jag delfiner! Där fanns massa varningsskyltar om dingos, med så himla farliga var de inte! De såg mest lekfulla ut, men blev uttråkade ganska snabbt. Då gick de bara iväg. På hela den trippen såg jag mycket djur; delfiner, dingos, nån konstig spindel, vitbröstad havsörn (eller nåt), hajar,stingrockor, skölspadda och echidna (kan möjligtvis heta piggsvin på svenska).

 Vi besökte följande ställen på Fraser Island (vet inte riktigt hur de stavas dock) :

•  Lake McKenzie, som är världens högst belägna sjö (nåt sånt), den får inget vatten från nåt annat än regn. Jätteklart och rent vatten. Vackert!
•   Indian Head: en klippa med vacker utsikt. Därifrån såg jag hajar och stingrockor i vattnet.
• Champagne Pools. Det heter så för när havsvattnet rinner över stenkanten ner i ”poolen” av sten så bubblar det litegrann. Det är liksom små gropar i marken där havsvatten samlas. Kan inte förklara ordentligt, ni får titta på bilder senare, eller googla... Halt var det i alla fall.
• Lake Wabby, det är en sjö som ligger mitt i en liten öken så att säga. Bara sand sand sand, sen en sjö! Vid ena sidan är det en brant sanddyna där la vi oss och rullade ner i vattnet, man fick upp en jäkla fart! Riktigt kul!
• Eli Creek, där var jag som ett litet barn! Vattnet däri, eller iaf i början av strömmen är renare än kranvattnet! Det smakade renare också, fast det var inte så himla jättespeciellt, det var ju ändå bara vatten. Man hoppade i det svinkalla vattnet i början av strömmen och simmade med den ner tills man inte kunde simma mer. Då sprang man upp och gjorde det igen! Skitkul om man gillar att ta fram barnet i sig.
• Maheno Shipwreck. Ja, som du kanske redan listat ut så är det ett vrak. En båt som hamnade där och ingen ville ha när den gick på grund. Och nu ska man tydligen tycka det är jättespännande att fota skiten. Jaja, jag fotade den iaf. Men tyckte det fanns roligare saker att göra. Som att plaska med fötterna i havet tex.

På tal om havet. När vi var på Fraser Island var vi inte tillåtna att gå ner i vattnet mer än med fötterna. Där finns jättestarka strömmar och hajar. Men vår tourguide var ändå i plurret och surfade när vi gick upp på Indian Head. Hmmm. Hajen kanske inte tycker om australiensiskt kött? Men han kom ju faktiskt tillbaka till bilen med en bräda bruten på mitten. Fan vad sur han var resten av den dagen. Jag skrattade åt honom dock.

Efter Fraser Island kom jag tillbaka till Rainbow Beach, där utflykten utgår från. Jag passade på att tvätta och gick på en bush walk med hostellet. Fast jag skulle kalla det sand walk, för vi trampade mycket sand! Jag sandsurfade, men min kamera strejkade, så har inga bilder på det. Jag fick lära mig varför det heter Rainbow Beach, och det är för att sanden där har jättemånga olika färger. Det brukade vara skog, men så kom sanden och sög i sig mineralerna och blev färgade på så sätt. De sa att det fanns ett fyrtiotal olika färger om jag minns rätt. Vi grävde lite med tårna, och det var faktiskt himla häftigt för de låg liksom i olika lager, inte blandat till en färg. När jag väntade på bussen till Airlie Beach såg jag en ödla som jag ville bli vän med. Han ville inte det däremot.

Fraser Island. En liten dingo där bak.

Sen var det dags att åka just till Airlie Beach. Man var tvungen att ta 2 bussar, och allt som allt tog det 17,5 timmmar. Det var skitdrygt och jag hade ont i magen, bussen var full och det var fullt krig om fönsterplasterna.

Airlie Beach... Man kan tro att de har en jättefin strand. Men nej. De har en människobyggd lagun (återigen en pool med sand). Man fick inte hoppa i havet utan en stinger suit ändå. De små rackarna är ganska farliga nämligen, små maneter som man inte ser. Men men, jag var bara där för att det är där båtturen till Whitsundays utgår från. Efter båtturen fick jag ett lyxrum på hostellet! Antagligen för att inget annat var ledigt när jag bokade, jag betalde säkert mycket för det. Men det är ju skitsamma nu! 4 pers i ett rum, alla tejer. Eget badrum, och värsta fina badkaret. Jag fick handduk, shampoo, balsam, och 3 gratisdrinkar! Det du! Så det blev partajande, liksom en efterfest för alla som kommit tillbaka från båtarna den dagen. Då träffade jag en tourguide som berättade att det fanns ett vattenfall nära Airlie, och det var ju tur, för annars hade jag missat det. Vattenfallet begav jag mig till dagen efter, fick gratis skjuts, och det var mysigt!

Men så till den bästa delen av min östkustresa än så länge! Whitsundays! Jag var på en segelbåt, 2 dagar och 2 nätter. Vi var 28 personer, och man blev ganska bra vänner med de flesta. Vi snorklade vid Stora Barriärrevet, och vi promenerade vid Whitehaven eller vad det hette. Vackert som tusan! Så himla rogivande att sitta, sova, äta på en båt. Perfekt väder! Vi såg delfiner en dag. Jag kan liksom inte beskriva hur vackert och häftigt allt var, men lätt bäst hittils. Däremot hade jag en något traumatisk upplevelse. Men kära dagbok, det får jag skriva om senare, för det är läggdags!!

Whitsundays boat tour

Vattenfall i Airlie Beach

Lördag 6 april

Dags för fortsättningen på snorkelhistorien! Min traumatiska upplevelse började med en väldigt vacker dag ute på havet. Våtdräckten och snorkeln var på, det var dags att hoppa ner i en mindre båt, från segelbåten. Den skulle ta oss ut till där man kan snorkla. Det fanns jättemycket fina fiskar och vackra koraller. Allt var frid och fröjd, tills dess att en fisk, lika lång som hela min arm började jaga mig. Han nafsade mig i våtdräckten och följde efter mig, trots att jag försökte gömma mig bakom andra människor. Den gav sig inte, och det var skitläskigt. Jag simmade och simmade. Plötsligt kommer en fisk lika stor som hela jag och gnuggar sig emot mig! Jag blev skiträdd!!! Tour guiden bara skrattade, han sa det var det roligaste han sett i hela sitt liv. Tillslut drog han (äntligen) upp mig i båten. Nu är jag skitskraj för fiskar. Fiskarna som var elaka heter förresten (enligt guiden) humphead maori wrasse och coral trout.

Men allt som allt älskade jag denna turen!

Whitehaven

Efter Whitsundays var det dags för Magnetic Island. En vacker ö, med vilda koalor och vackra stränder. Men jag såg inga vilda koalor, och man fick inte bada i havet utan stinger suit... Men vackert att titta på. Jag hade bara en full dag där, så jag tog bussen till ett ställe där man kunde vandra och kolla på mina utsikter och så. Och sen begav jag mig till ett ställe där de har massa djur, typ som ett zoo fast miniformat, och man fick hålla de flesta av djuren. Jag tyckte det var kul, och värt pengarna.  Jag höll ormar, ödlor, sköldpadda, kakaduer, krokodil... Valde bort koalan då det kostade extra. Det avslutades med att vi skulle mata fåglar, de heter rosella på engelska. Där var hundratals av dem! Jag hade mat i händerna, och slutade med att ha blod och fågelbajs överallt. De grävde liksom in sina klor i huden på en. De var vackra, men högljudda och det var väldigt intensivt. De var helt galna och flög omrking som mentalpatienter. De var överallt. Händer, armar, fötter, huvud, tillochmed magen där de knep sig fast i min tröja. Det var också rätt kul.

Hostellet jag bodde på var fint. Det låg precis på stranden, liksom lite upphöjt. Det är nåt speciellt med ljudet från havet, och när vinden kommer in och svalkar. Första kvällen blev det festligheter, då det var ladies night. Alla tjejer (och killar som hade klänning på sig) fick gratis drinkar i en timme. Tjihoo! Alla dansade och hade skoj, och det var häftigt att dansa precis vid havet!

Krokodil på Magnetic Island

Utsikt från Base hostel på Magnetic Island

Sen var det dags att åka till Cairns! På bussen såg jag en grej jag blev väldigt glad över att få se! Fick såklart ingen bild men det var ändå kul. Jag såg en cassowary med två små fluffiga ungar! Jag är dock glad jag var på bussen och inte utanför, för de där djuren kan döda en människa ganska lätt. De har väldigt starka ben som de sparkas med, och klor som inte är så kul.

Nu sitter jag här i Cairns, och det finns inte så mycket att göra. Jag har promenrerat vid havet idag, där var en liten strandpromenad. Men jag antar att det var lågvatten då, för först var det strandsand och sen bara lera en bra bit. Men man får ju ändå inte bada där. Där finns både stingers och krokodiler enligt skyltarna. Jag får väl gå till poolen istället.

Onsdag 17 april

Så vad har hänt sen sist kära dagbok? Massor!!! Jag har lärt mig dyka! Jag tog lektioner på dykskolan i två dagar, och sen fortsatte kursen på en båt ute vid barriärrevet i tre dagar. Det var ganska dåligt väder, men vad gjorde det, vi skulle ju ändå dyka och bli blöta. Jag passade på att uppdatera till adventure, så nu är jag certifierad till Open water och Padi adventure diver, eller vad det nu heter. Jag får gå ner till 30 meters djup. Än så länge har jag varit nere på 28,9 meter som djupast. Rätt häftigt! Jag vet inte riktigt vad mer jag kan skriva om denna utflykt, men jag hade verkligen jättekul! Tror detta är östkustfavoriten! Dock blev vårt nattdyk inställt, för vädret var alldeles för dåligt. Det var tråkigt. Men personalen gjorde det bästa av situationen och ställde till med togaparty! Att allas lakan var väldigt färgglada gjorde det bara roligare! Vi lekte lekar och alla på båten blev vänner. Sista dagen på båten bestämde alla att mötas upp på en restaurang, och kort sagt så slutade det med en rolig festnatt. Jag kom hem 4.30. Helt okej... om det inte hade varit för att jag skulle gå upp 6.30 dagen efter för att åka på Uncle Brians rainforest tour. Men det var helt okej, jag var inte den enda som var bakis på bussen, och chauffören var snäll och otroligt rolig! Vi badade i vattenfall och det var så in i helvetes kallt! Men jag fick en fin bild så det var det väl värt. Hmmm vad mer? Jag tog en promenad i Royal Botanic garden en dag, det var rätt fint.

Jag sitter just nu hemma hos Sofi i Perth. Igår flög jag från Cairns hit, med en mellanlandning på ett par timmar i Melbourne. Idag har vi varit på IKEA och ätit köttbullar och köpt gelehallon och zoogodis! Jag sover i hennes dubbelsäng i några nätter, och det är ren lyx mot vad jag är van vid. Jag är lycklig! 

Från Uncle Brians tour.

En ganska dålig bild jag tog när jag dök. Jag behöver köpa en skärm till kameran...