Julmarknad och Amazing Luna Race

Godmorgon! Här sitter jag ensam på rummet och har precis käkat frukost. Dags för en liten uppdatering tänkte jag!
Nåväl. Jag får väl börja med vad som hände i fredags. En man blev skjuten av polis preciiiis bara över gatan från dörren till vårt hus. Om man vill läsa mer om det kan man göra det här. Polisstationen ligger också precis bredvid, så de var i alla fall nära. De andra tjejerna tyckte nog att det var lite läskigt, men jag brydde mig inte så mycket. Nästan som Malmö tänkte jag.

På lördagen innan jag skulle till jobbet var det en liten julmarknad i svenska kyrkan. Där köpte vi knäckebröd, ett 100 g marabou, julmust och glögg. Det var dyrt. Jag hittade inte nån Kalles kaviar tyvärr, jag saknar det jättemycket! Det kändes lite märkligt att gå på julmarknad i solsken och 26 grader varmt.

Dagarna efter var det ännu varmare, 32 grader i skuggan. Då var det faktiskt inte så kul att jobba, man svettades som fan. Smink är ju bara att glömma i den värmen, man smälter!

En kväll gick fyra av oss som bor i huset ut och spelade biljard, det var rätt kul. Jag försöker fortfarande lära mig hur man gör, men skam den som ger sig! Vi spelade dock bara två rundor, för alla var så trötta.

Jag har haft lite otur med diverse bankgrejer och Telia som jävlas återigen. Tack och lov för mamma som fixar, men innan dess var jag förbannad som bara den. Och vad händer när jag är arg? Jo, shopping!!! Det gör en alltid på bättre humör.

Och vips en dag hade vi strömavbrott. Det blev kolsvart i hela området, men som tur var varade det bara  i några minuter. Det var ett konstigt mörker på nåt sätt. Mycket mörkare än på natten i Sverige. Vet inte hur jag ska förklara det, men det kändes bara jättemörkt. Hmmm.

I tisdags var det Amazing Luna Race. För de som inte sett tv-programmet Amazing Race gick det till så här: vi var 11 olika lag. Alla hade på sig nånting som gjorde att man kunde se vilka som var i vilket lag. Vi hade glitterhattar och halsband. Vi fick utmaningar som man skulle göra innan man fick ledtråden till vart man skulle bege sig härnäst. Första utmaningen var att en i laget skulle hitta ledtråden nånstans i Luna Park. Sen stack vi till McDonalds vid Circular Key eller vad det heter... Där skulle en av gruppmedlemmarna äta en Wheat Bix, en äta en slags chokladkaka med vegemite på (blä), en dricka ett rått ägg (detta gjorde jag) och en annan blåsa upp en ballong tills den sprängdes. Därefter bar det av till nästa ställe. Jag kommer inte riktigt ihåg vart vi var, men här var uppgiften att sjunga YMCA och samla in 2 dollar. När det var gjort fick vi nästa ledtråd. Då bar det av till Bondi junction. Där skulle vi hitta en vit, en blå och en röd bil och fotografera med gruppen. Detta kunde ha blivit riktigt svårt, för i denna stan har folk dille på att bara köra gråa, vita eller svarta bilar. Men vi hade tur och klarade det ganska snabbt. Därefter var det Bondi Beach som gällde. Där var uppgiften ganska svår. Vi har measuring sticks på jobb, som man mäter barnen med för att se så de är tillräckligt långa för olika attraktioner. I denna uppgiften skulle 4 av medlemmarna (jag stod vid sidan denna gång) göra en sandhög tillräckligt hög för att dölja denna. Man fick en spann som hjälpmedel, men man fick inte hämta blöt sand med den, bara vatten. Det tog rätt lång tid att med torr sand och lite vattenplask bygga en så stor sandhög, för det rasade hela tiden. Men tillslut var den klar, och så sprang vi till målet. Vi slutade på niondeplats... Men jag hade i vilket fall hur kul som helst. De som vann fick biljetter till en midddagskryssning. Hade ju inte varit fel...
Efter racet gick vi till Bondi Hotel och åt middag och tog några drinkar. Det började regna och åska som satan, så jag hade ingen vidare lust att åka hem då det är en bra promenad till tågstationen. Så jag var en av de fyra sista att stanna. Jag, 2 olika chefer och en till. Det slutade att regna lagom till att vi skulle gå, och vi drog vidare till en gayklubb. Min ena chef är gay, och jag gillar ju gayställen, så det var roligt! Där var en skitrolig transa som var på scenen och snackade lite då och då, hon var störtskön! Detta stället var i centrum så jag kunde enkelt gå till fots hem.

Annars är det väl inte mycket mer att säga. Jag vet inte vad jag ska göra idag för jag är ledig, men det är ingen annan. Stranden är för långt bort. Jag får väl bara chilla så att säga.
Jag försöker vara inne på Skype så ofta jag kan, men det är svårt för när jag är inne är ni där hemma oftast på jobbet, eller så sover ni. Det har varit svårt att hålla kontakten med alla, men en gör så gott en kan.

Vi tjejer har rätt roligt tillsammans, vi svenska, tokiga och helt fria töser! Livet är vårt och vi lever livet!

Ha det bra så länge!

Jag med fynden från julmarknaden!

Scrambled pancakes och fladdermusbajs

Vad har hänt sen sist? I förra inlägget hade vi precis kommit in på vårt rum. Detta rum ligger i ett ganska stort hus som vi delar med kanske 20 personer. Alla vi träffat är snälla, fastän folk inte verkar veta hur man diskar ordentligt. Det finns ingen uppvärmning i huset, så såhär innan sommaren kommit kan det bli ganska kallt. Det fick vi erfara första natten, då vi inte hade annat täcke än ett lakan. Kallt!!! Och det blir ju inte bättre att dörren som leder ut från köket och upp på takterassen inte existerar. Där är en dörröppning utan dörr helt enkelt. Därför hittade en vilse stackars fågel in i huset en dag också.
Men hur som helst så gick vi till K-mart dagen efter och köpte vars 2 filtar. Det är fortfarande lite kyligt ibland, men jag vill inte slösa pengar på filtar, när sommaren ändå (förhoppningsvis, ta i trä) ska komma snart.

På tal om shopping så råkade jag vid två tillfällen springa förbi riktigt snygga klänningar, och vips hänger de nu i min garderob! Lite shopping får man väl unna sig! I butikerna nu kan man även hitta klänningar som är EXAKT likadana som fanns på H&M i somras. Lite märkligt. Annars finns det jättemånga olika varianter på kläder som använder samma tryck som H&M:s kläder i somras. Men, de där känns ju lite gamla för mig. Det får de som ligger lite efter i modet ha på sig...

K-mart ligger i ett köpcentrum som heter Brodway. Det ligger på gångavstånd från Redfern. På vägen tillbaka när vi köpte filtar såg vi en fladdermus. Den var tack och lov stendöd, men den var massiv!! För att man skulle se hur stor den verkligen var fick Denise ställa sig brevid så man kan jämföra med hennes fot. Hon har lite mindre fötter än jag...

Efter detta firade vi att alla fått jobb. Denise på ett kebabställe (fast idag fick hon ett bättre som servitris på en kryssningsbåt), Simone på ett hunddagis och jag på Luna Park. Ända sedan första veckan i Sydney har vi gått förbi ett ställe som säljer jättefina och dyra tårtor. Då sa vi att när alla fått jobb ska vi köpa en sån tårta och lyxa till det, vilket vi nu också gjorde!

Från en sak till en helt annan: det är fasen inte lätt att hitta tamponger i denna stad! Hemma finns det liksom på apoteket, mataffären, på bensinmacken och kiosken på hörnet. Men här är det nästan som att leta efter gula ärtor på Coles (de finns inte). Men men, den som letar ihärdigt, den finner.

Att laga mat är inte alltid det lättaste. Det saknas en och annan grej i köket, men det är väl det man minns senare och kan skratta åt. Exempelvis när vi skulle göra vår mycket goda maträtt "risröra" med apelsiner, bönor och fetaost så hade vi lite otur. För att göra en lång historia kort så hamnade allt riset i vasken. Det slutade med att vi gick till Domino's Pizza, som ligger precis runt hörnet. Varje tisdag har de extra bra pris på pizzor fick vi lära oss då.
En annan dag fick vi för oss att göra pannkakor. Jättelätt tänkte vi. Men sen när man upptäcker att det inte finns en enda sak i hela hushållet som man kan mäta i börjar man ifrågasätta det där beslutet. Men vi höftade fram en smet. Och det här med köksredskap, eller bristen på det, gjorde det inte lättare heller. Det blev helt enkelt scrambled pancakes. Jag lyckades bara steka de 3 sista normalt. Men skitsamma, det smakade likadant, det var huvudsaken.

På jobbet har det varit lite si och så. En dag blev jag utskälld som satan, men några dagar efter var det roligt igen. I måndags efter jobb var det Luna Bob Awards, där vissa vinner priser för att de varit duktiga. Man fick gratis mat, så jag gick ju såklart dit! Efter man ätit skulle vissa ut och ta ett glas (läs kanna), så jag hängde med. Det var skoj.

Jag och min kanna!

Sen var det dags för utgång igen! Det spelades en låt som jag inte har hört särskilt ofta, vem vet om jag ens lagt märke till den om jag inte blivit introducerad för den bara ett litet tag innan jag åkte? Så jag står där på dansgolvet i min nyinköpta naturvita klänning och upptäcker mig själv skrika med i låten "kick out the epic mother fucker" när verkligen ingen annan gör det. Folk tittade konstigt, men jag brydde mig inte... För er som inte har en aning om vilken låt detta kan tänkas vara, har ni en liten länk här. Vet inte om det är rätt version men ändå... Här spelas för övrigt väldigt mycket svensk musik. Senast idag var det Roxette i mataffären.
På väg hem den kvällen gick vi från Kings Cross till Redfern. Det är en bra bit och jag har träningsvärk nu. På vägen såg jag en possum i Hyde Park, och fick jag nästan fladdermusbajs på mig. Inga läskiga spindlar än så länge.

Bilder kommer upp på facebook nån annan dag, för nu borde jag gå och lägga mig. Godnatt!

Inlägg från vårt eget lilla rum!

Nu sitter jag i vårt nya rum, som ligger i Redfern, typ en kvarts promenad från centralstationen i Sydney. Det känns så skönt att äntligen få packa upp min väska! Har man levt nerpackad i en resväska i en månad uppskattar man verkligen att få vika sina kläder ordentligt. Vi har flyttat runt ganska mycket mellan olika hostel, mest på grund av att de olika ställena hade några nätter lediga här, och några nätter lediga där. Det värsta stället var Westend, det var så äckligt! Asså, kackerlackor överallt, men kackerlackorna var ju inget emot de riktigt äckliga människorna som bodde där. Hur svårt ska det va att slänga sitt skräp i papperskorgen och kanske rent av diska efter sig..? Nä usch. Det bästa hostelet vi var på hette 790 on George, som ligger just på George Street. Där var det rent, man hade sänglampa(!) och inuti skåpen där man kunde låsa in saker fanns där ett eluttag, där man inte ens behövde adaptor. Lyx!

Vi tittade på 2 olika rum när vi letade efter ett mer långvarit boende. Det första var riktigt grisigt, ungefär som Westend. Varför är folk så grisiga där de själv bor?! Så, där gick vi snabbt ifrån, med förhoppning om att nästa ställe skulle bli bättre, vilket det ju också blev! Vi är 3 tjejer som delar på en hyra på 380 dollar/veckan. Det är riktigt billigt för att vara Sydney!

I tisdags, den 6:e, så var det Melbourne Cup. Det är ett hästlopp som tydligen är jätteviktigt i Australien. Jag var på Work & Travel-kontoret just då, och de förklarade för mig att hela Australien stannar upp i 5 minuter och alla slutar jobba för att titta på detta galopprace. Inte gjorde det mig nåt, jag hade inte så mkt att göra ändå, och det var ganska spännade att vara med om en ny grej. Tydligen är det till och med en regelrätt helgdag på sina ställen i Australien. Alla som jobbade på kontoret hade även klätt upp sig, det är tydligen också viktigt. Innan loppet skulle börja fick jag ett glas champagne, och alla som ville slog sig ner vid en storbildsskärm och tittade. De anställda hade alla satsat pengar, så det var spännande att se på.

Vad gäller mina planer på de närmsta månaderna så tror jag att jag stannar i Sydney till mars. Kanske blir det bara tills efter nyår, man vet aldrig. Det beror lite på hur länge jag har jobbet på Luna Park, och hur länge jag orkar jobba där, för det är väldigt ansträngande. Och på tal om det, jag har ju inte skrivit nåt om jobbet. Det kommer i nästa textstycke... I alla fall, jag har suttit ner och funderat på vad jag vill uppleva sen när jag börjar resa. Jag gjorde en så kallad dream map på kontoret, där man la in ALLT man ville göra i en slags kalender, och beräknade hur mycket det skulle kosta. Allt, förutom mat, boende på vissa ställen och shopping skulle det bli 9000 dollar. Behöver jag ens skriva att jag nu sitter och velar mellan vad jag ska ta bort från min dream map? 9000 dollar har jag inte råd med, särskilt inte när inte mat och sånt var inräknat, punkt slut. Men jag tänker inte avslöja vad exakt jag tänkt göra. Det får ni veta när jag har gjort det.

Så, om jobbet alltså. Har jag skrivit om att det var en audition för att få jobbet? Det var det i alla fall, man skulle dansa YMCA, hitta på egen dans, presentera varandra och vara allmänt outgoing. Gick man vidare därifrån skulle man fylla i papper för att de skulle se om man passade in med tider och sånt där. Gick man vidare igen skulle man på intervju. Sen skulle man vänta nån dag, och ifall de ringde skulle man på intervju igen. Alla dessa moment tog typ 5 timmar vardera. Man skulle titta på nån film och vara delaktig i uppgifterna man fick. Men tillslut fick jag jobbet, och jag jobbar inom rides-sektorn. Jag jobbar med karusellerna helt enkelt. Aldrig i mitt liv kunde jag tänka mig att det skulle vara ett så påfrestande jobb! Jag är konstant blåslagen, mitt knä bråkar och min ena vad hugger till när jag anstränger mig för mycket. Men annars är det rätt roligt. Man ska ha maximalt med energi hela tiden och de tycker det är bra om man dansar och hoppar och håller på hela dagen. Det är en kul förändring mot att stå i en nästan tom butik hela dagen. Jag gör säkerhetskontroller och lastar in och ut människor i olika attraktioner. Säkerhetskontroller är det mååååånga fler av än man märker som kund på nöjesfält. Helt galet! Men säkert är det bannemig!

Jag har världens fulaste jobbkläder. Byxorna är för korta och alldeles pösiga. Jag borde ta en bild på det en dag så ni får se så kul det ser ut!

Sist jag jobbade var jag på Tango Train i 8 timmar. Jag slutade 11 på kvällen. Efter rasten stod jag och väntade på att bli insläppt (man måste få klartecken, säkerhetsgrej) och de spelade Gangnam Style för 1000:e gången. Men man ska ju vara ball och lite småknäpp så jag sätter igång och gör dansen. Jag kan den inte så bra, men var verkligen helt inne i det, och så vänder jag mig om och ser en kvinna som plockat upp sin mobil och börjat filma mig! Riktigt pinsamt! Nu hoppas jag verkligen Luna Park får bra reklam genom det, så att det var till nån nytta i alla fall!

De sista dagarna har jag börjat unna mig bättre mat än nudlar. Pengarna bara rinner iväg, men jag blir helt olycklig hela jag om jag inte får äta bra mat. För nån dag sen åt jag till och med en avokado som jag köpte på Paddy’s Market för 2 dollar. Det var det billigaste hitintills. Jag har även unnat mig att äta kött, även om mina rumskompisar är vegetarianer. Vi brukar köpa tillsammans för det är billigare så, men nu behövde jag kött! Och choklad! Jag har väl köpt nästan 800 gram choklad. Men så mycket är det inte kvar mer... Min kropp behöver choklad för att fungera!

På tal om godis, så har jag lokaliserat svenska kyrkan i Sydney. De säljer Marianne-godis, dubbelnougat och massa annat svenskt godis. Visserligen jättedyrt, men nöden har ingen lag! Bra att veta var det ligger när det krisar. De har även hallonkräm och andra matvaror från Sverige. Mums!

Lite festande har det också blivit. Vi hängde med på vårt sista hostels festdag. Där fick man gratis goon (vin i bag in box) och sen gick det en minibuss till King’s Cross och så fick man gratis inträde på en klubb. Det var rätt roligt, men King’s Cross är nog inte min stil. Jag gillar backpackerställenas mer avslappnade atmosfär bättre. Där kan man gå i jeans och platta skor och bara snacka med folk och dansa om man vill. På KC går det inte att snacka med folk, och atmosfären är väl lite sisådar. Men i vilket fall hade jag roligt, och utanför stället stod det nån snubbe som såg ut som nån bombtekniker eller nåt med hjälm och allt. Det var han ju inte, men han hade en skylt på sig där det stod ”Life” och så stod han med en citron i handen. Jag utbrast utan att tänka mig för ”when life gives you lemons, make lemonade”. Han tyckte det var bra sagt och ville jag skulle äta citronen. Det hade jag ingen vidare lust med dock. En bra sak med goon är att när man druckit upp kan man ta påsen inuti och blåsa upp den med luft, och vips så har man en kudde!

De senaste dagarna har varit rätt jobbiga för mig. Jag har inte fått sova ordentligt på jättelänge. Folk i mitt rum (mina rum) har snarkat jättehögt, pratat hela natten, haft fest på rummet och nu senast så satte alarmet igång och man var tvungen att utrymma. Larmet satte igång precis när jag gjorde vid mig för att sova, så jag sprang in på rummet och hämtade min väska med mobil och pass och sen ut. Barndkåren kom med 2 feta bilar och rusade in. Men snart kom de ut igen och jag antar att det var falskt alarm. Och ovanpå alltihopa har jag varit tvungen att jobba och kommit hem vid midnatt, och behövt checka ut på morgonen för vi behövde byta hostel/rum några gånger. Sen har magen krånglat lite också, och det gör det inte lättare att sova direkt.

Annars har jag haft det mysigt, en dag innan jobb gick jag till Luna Park och åkte alla karuseller. Jag fick ett gratis åkband eftersom jag jobbar där.

En dag då jag inte hade nåt att göra träffade jag en vän från CouchSurfing, som är ett community för resande människor. Man kan låna folks soffor, eller bara hjälpa varandra i en ny stad, som var fallet denna gången. Jag träffade en person som heter Thiago och han kommer från Brasilien, men bor i Sydney. Han var väldigt välberest, och kunde mycket om staden. Han visade mig lite olika ställen där man kunde ta fina bilder och vi åt glass. Alltid bra att ha en vän som känner till denna stora stad! Den dagen var den första riktigt varma dagen, och jag brände ju såklart mina axlar. Ser störtlöjligt ut! Jag lyckades till och med få bränna efter handväskans axelrem... Men det gjorde inte så ont, däremot kommer jag fjälla snart!

Vi har tvättat igen, vilket är dyrt. Men vi sparar in pengar på att inte använda torktumlaren. Men detta betyder också att man måste vara extremt uppfinningsrik när man ska hitta plats att hänga upp allt. Sover man underst i en våningssäng kan man använda sängbottnen ovanför och klämma fast kläder i. Är man smart så är man...

Det blev ett långt inlägg... Men ha det så bra så länge!

When life gives you lemons...

Såhär torkar man tvätt

Jag framför Operahuset och Harbour Bridge

Jag och Leffe

Nu sitter jag pa Wicked Travels ena dator (som ar gratis for backpackers) och letar efter en lagenhet eller ett rum att hyra. Darav de uteblivna ringarna och prickarna...
Jag har ansokt massa jobb och fatt ett pa Luna Park. Det ar en liten nojespark precis pa andra sidan om Harbour Bridge. Dar ska jag jobba med attraktionerna. Kolla sa lasen sitter fast och allt sant dar. Ett ganska anstranagde jobb faktiskt. Jag har jobbat 2 dagar dar och vi har varldens fulaste klader! Men skitsamma liksom.
Nu sitter jag och forsoker hitta en lagenhet eller ett rum att hyra in mig pa. Det var inte det lattaste minsann. Men det loser val sig pa nagot satt.
For att fa jobbet pa Luna Park var man tvungen att ga pa audition. Vi fick hoppa, dansa, prata och presentera varandra. Sen de som gick vidare darifran fick fylla i papper. Stamde vi kom vi in pa intervju. Sen var det bara att vanta pa om det skulle ringa 2 dagar senare. Det gjorde de, och da var det dags for tredje och sista steget. Vi alla skulle titta pa filmer som var evigheter langa och sen delta aktivt i diskussioner. Sen fick jag jobbet. De 2 dagarna jag jobbade var 8 timmar langa vardera.
Hmmm vad mer? Just det! Jag ansokte ju massa jobb i affarer ocksa. En av de jag verkligen ville jobba i (Kookai) horde av sig och ville att jag skulle komma pa intervju samtidigt som den pa Luna Park var. Sa jag valde det jobbet som skulle gett mig mest jobbtider. Det sved lite i hjartat faktiskt.
Vi har fatt byta hostel och rum nagra ganger, och jag ar jatteforkyld. Nu bor jag med Leffe och hans 10000 slaktingar. Han ar en kackerlacka forresten. Jag gillar inte Leffe. Inte hans familj heller...
Sa jag hoppas jag hittar ett mer fast boende snart!!!