Surf Camp

Ja, så var vi tillbaka i Sydney från Surf Camp. Det var ett par riktigt uttröttande dagar. Blåmärken, stukningar, sår, träningsvärk utav bara fa-an. Men roligt var det. 4 timmar om dagen hade vi surflektioner, och jag kan verkligen förstå nu varför surfdudes har massa muskler. Det var verkligen utmattande!!! Vi fick helt okej mat, bättre än nudlar i alla fall...
Första dagen var det pissväder. Kallt, regningt, blåsigt och helt störda vågor! Sen blev det bättre, och vi fick ändå nån fin dag. Vattnet var kallt, men så ansträngande som det var blev man varm efter ett tag.
Surfingen i sig var faktiskt riktigt svårt, och för att vara ärlig, så är jag nog inte skapt för det. Eller så behöver jag bara lite mer tid. Men jag lyckades stå upp på egen kraft, det var mitt enda mål, check!
Nu har vi flyttat till ett nytt hostel, för wake up var alldeles för dyrt. Här är riktigt snuskigt och räligt, men det är så backpackerlivet är. Man får vad man betalar för. Vi var 6 pers från work and travel som alla stack till detta hostel, 2 systrar och 3 i ett annat sällskap, och så jag. Vi blev uppdelade, så det föll sig väl naturligt att det blev jag som bor ensam i ett annat rum. Där bor nån tysk och några andra tjejer jag inte mött än. Helt okej, jag är ju bara på rummet när jag sover.

Vi gick till Ripcurl för att hämta vår t-shirt och keps man skulle få från surfcamp, och vi fick en rabattkupong med 20 dollar rabatt om man köpte för 50. Så ja, behöver jag ens säga att jag köpte 2 linnen? Men det behöver jag, jag har inte hunnit tvätta än. Men förhoppningsvis gör vi det idag.

Och gissa vad det blir till middag idag! Jamen juuust det! Nudlar! Men igår unnade jag mig att äta på Hungry Jack´s, som är samma sak som Burger King hemma.

Ah, en sak jag glömt meddela: mitt svenska nummer har inte funkat sen jag kom till Hongkong, det är Facebook som gäller, eller Skype om man vill kontakta mig. Är det kris i Paris (ja, jag använder det uttrycket) så har mamma mitt Aussie nummer.
Nu vet jag inte vad mer jag ska skriva för golvet är hårt, och flyttar jag på mig försvinner Wifi.

Hej hopp, banana boat!

...eller Burger King

Surf Camp Australia

Nudlar, tack!

Hmmm... Dagarna flyger förbi och det har varit mycket att göra. Men jag kan inte riktigt minnas vad! I torsdags (tror jag det var) var det utlovad gratis BBQ här på hostellets egen festvåning. Den bestod av 2 orostade rostebröd och en vidrig korv med lök och ketchup. Besviken!!! Så vi blev inte mätta direkt. Då gick vi för att köpa mat på McDonalds eller Burger King(som heter Hungry Jack, eller nåt sånt, här). En annan tjej som jag inte riktigt känner skulle lämna CV på en bar och vi tänkte att vi kan ju följa med, det var ändå på vägen. Så vi stod utanför, men skulle tydligen in, för in kom vi och fick massa gratis drinkar och nån slags köttpaj. Hej och hå, vi blev mätta gratis ändå!
Fixat simkort, kollat runt lite i området, i lördags var vi på Bondi beach, idag på Sea Life (Sydney aquarium).
Sydney har världens tredje sämsta transportsystem. Ja, det kan jag intyga!!! När vi åkte till Bondi gick det snabbt, en halvtimme med buss. Hem däremot... Vi gick från stranden och tog en liten promenad bortåt. När vi väl hittade bussen stannade typ ingen! Så i 3 timmar promenerade vi. Tills vi kom till en hållplats där bussen inte var full längre och lät oss hoppa på. Jippi...
Lite partajande har det också blivit, för de få kuponger på gratisdrinkar vi fick.
Mötet på Work and Travel-kontoret var i fredags, mycket info! Det mesta gick in genom ena örat och ut genom det andra.
Ja, det är inte så sammanhängande det här, men lite så är det i hjärnan nu.
Maten är av ekonomiska skäl inte det godaste direkt. Igår och i förrgår blev det nudlar. Idag fick vi ägg av några andra tjejer, och majskolvar var billigt i affären, så söndagsmiddagen blev kokt ägg med majs. Yummy.

Och på tal om pengar... I sydney är det svinigt dyrt. Så, min tanke är faktiskt att lämna Sydney efter surf camp. Till Brisbane, TROR jag. Det är inte superenkelt att få jobb, men det är billigare att vara arbetslös i Brisbane än här... Jaja, det löser sig väl.På måndag efter surf camp ska jag prata med den som hjälper en med sånt. Han har säkert några bra tips. Åh, just det, måste skriva klart mitt CV också...
Och för er som undrar, vilket ni inte gör, men ändå... urinvägsinfektionen är sakta på väg bort, det blir bättre.

Idag hittade vi ett billigare hostel som vi ska bo på efter surf camp, fredag-söndag. Dessa fyra nätterna var ju inkludernade, men här är dyrt att bo annars. 25 dollar istället för typ 35.
Hmmm. Det var vad jag kunde komma på att skriva nu. Hej så länge!

Bondi beach

Sea Life

Skylt i hostellets kök

Snabbis i Hongkong.

Nu sitter vi här, en som jag träffat förut och i stort sett hängt med under resan so far, och två till från work and travel. Jag får skriva snabbt innan wifi försvinner, den är väldigt opålitlig.
Resan till sthlm gick bra, vi åt god lunch i stan, åkte massa buss och hade trevligt.
Från Stockholm till London var sådär, efter 12 timmars "resande" var jag redan sviiintrött och började känna mig sjuk, ajajajaj så typiskt mig! Urinvägsinfektion, jamen tack...! Då fick jag lite panik, hur ska jag klara en resa på 11,5 timmar med ständig kö till toan!? Men jag köpte massa dricka på flygplatsen, tog värktabletter och har spenderat hela natten med att bli serverad apelsinjuice. Inte fy skam. Nu mår jag bättre.
Resan var ganska guppig, och man skulle sitta ned med bälte typ hela tiden... Lite tradigt var det när jag stod i kön till toan, kissig som jag var, blev ombedd att nu ska man sitta ner och ta bältet på sig. Då fick man knpia ihop minsann. Så nu känns det i hela kroppen att det gungar.
Nästa resa är på 9 timmar, men jag känner mig lugn inför den.
Vi har nu borstat tänder och sådant. Nice!
Ehm ja. Det får bli uppdateringen för den här gången. Tjohej!

Imorgon!

Imorgon smäller det! BOOM BOOM POW! Magen är alldeles bubblig, men samtidigt har jag inte greppat det än. Det är så stort på nåt sätt, för lilla mig som aldrig varit utanför Europa.
Klockan 7 imorgon bitti åker vi (jag, mamma och pappa) hemifrån. Då åker vi till Stockholm och lunchar och säger hejdå. Sen vid halv sju på kvällen går planet mot London. Sen från London till Hongkong och från Hongkong till Sydney. 

Men nu är jag trött-men-kan-inte-sova. Så jag ska lägga mig och spela spel, fast jag egentligen borde skriva klart mitt cv. 

Kanske borde skriva nåt om helgens fest och så vidare? Eh, kan väl säga att det var en lyckad fest, och jag fick bland annat 1,7 kilo choklad. Gotte! Och såklart världens finaste tårta! 

GONATT.

Så cool, så god!

En vecka!

Ja tänk, TÄNK, att nu är det bara en vecka kvar! Sju ynka dagar till jag sitter på ett flygplan!!! Eller ja, flera stycken faktiskt, men det är bagateller. Jag måste börja packa!!! Och skriva ett CV.
Det känns faktiskt riktigt bra nu, att jag ska få komma iväg! Innan var jag lite ledsen över de personer som kanske inte skulle finnas kvar när jag kommer tillbaka. Gör de inte det förtjänar de inte mig heller, det är en nyttig utrensning kan man väl säga. Jag ska inte spilla energi på det nu. Vänner som betyder något försvinner inte. Så länge det inte händer nåt förstås... en olycka eller så. Då är det ju jävligt tragiskt... MEN! Nu ska vi inte tänka på det, för som sagt, om sju dagar sitter jag på ett flygplan! Mitt livs äventyr ligger för mina fötter. WIII!

Och på torsdag ska jag träffa en de jag ska flyga med på en kaffe. Det ska bli kul att prata lite om vad man kan göra där osv. Det blir lite mer verkligt att vi ska iväg då på nåt sätt.

Reklamsnack

Så jag satt på bussen till jobbet i morse, och jag kom på mig själv med att sitta och nynna på "Saken är biff med Eriks bea, lyxa till det nu på fredaag. Man kan inte äta utan Eriks såser. Tackarrrrrrrr". Nu vet jag inte de exakta orden, men någorlunda. Ni som hört det nynnar säkert likadant när ni läser det. Det slog mig att en ganska simpel och tråkig reklam faktiskt kan vara ganska slagfärdig, den behöver inte alltid vara nyskapande eller dramatisk. Fast det beror väl på vad man marknadsför. Jaja, i vilket fall är såserna grymma.

Men så läste jag om en annan serie reklamfilmer som väckt ganska mycket uppmärksamhet för att de är väldigt dramatiska. Och i detta fallet skulle jag absolut säga att det är nödvändigt. Det är Australian Transport Accidents Commission (TAC) som beställt reklamen (eller vad man säger). Jag, som nyss har tagit mitt körkort och fortfarande inte är helt 100 i trafiken, blev ganska tagen av det. Lägger upp en av filmerna. Ta't lugnt därute!

Händelserika dagar

Händelserik vecka! Mysig och lite smått förvirrande middag, jobb, fikor, födelsedagsmiddag, pappa trillade ner från en stege och fick åka in till sjukhuset, kanelbullens dag, vaccination, mamma och jag blev påkörda bakifrån så nu är nacken väldigt öm, fick och översatte arbetsbetyg och familjemiddag.
 Puh!!

Snodde bilden från Facebook.