Nää, jag har verkligen inte haft nån ork till denna bloggen. Men jag kan ju komma med en liten nyhet, nämligen att jag nu tagit körkort! Äntligen! Nu ska all återstående energi läggas på jobb, människorna runtomkring mig och att förbereda inför resan. Jag är väl lite lost där. Jag som brukar vara ett kontrollfreak ska alltså kasta mig ut i världen, till en plats där jag väl egentligen inte hör hemma. Solallergiker (eller allergisk mot det mesta), har noll lokalsinne, och jag är en förvirrad människa i allmänhet. Hur ska jag klara mig? Det får gå, helt enkelt.
Jag vet inte riktigt vad jag har kvar att förbereda. Ska jag boka fler nätter, hur gör man ett CV därborta, vem ska man träffa, ska jag våga åka själv till olika ställen om ingen följer med, hur går det med mitt visum, vad ska man ha med sig? Bla bla bla blaaaa. Jag orkar inte. Jag väljer nog att inte tänka så mycket på det än, och umgås med mina fina vänner och bekanta så länge.
Det är kanske lite dumt, men i mitt huvud har jag redan planerat hur det mesta ska bli. Det är dumt för man kan ju inte planera saker man inte har fullständig kontroll över. Jag vill hit och dit, och när jag kommer hem vill jag göra det och det. Det enda man kan göra är att försöka, och hoppas på det bästa.
Nu låter det kanske som att jag inte vill åka, men tvärtom, det ska bli jättekul och det kommer nog vara bra för mig. Men samtidigt kan man inte låta bli att tänka på allt man missar. Lille Theo kommer ha blivit stor när jag kommer hem, jag kommer missa hans första julafton och ettårsdagen. Andra personer har kanske glömt mig eller hittat nån att ersätta mig med. Det är en sorglig tanke, men risken finns ju, och det är en risk jag måste ta.
Nu börjar det dock närma sig, och jag vill inte slösa min tid på att oroa mig över saker jag inte kan påverka. Jag vill ta till vara på allt jag har, och sen kunna ta till vara på allt jag får i Australien.
Aah, nu fick jag tömma hjärnan lite!
Jag har också äntligen bokat in en avskedsfest. Det kommer bli kul.
